I vår lilla kommun finns det väldigt många hundar, om man räknar till invånarantalet. År 2014 räknades det till omkring 3200 hundar i kommunen, vilket innebär att intresset för hundar är stort bland invånarna. Självfallet finns det ytterst få som kan ha hunden med sig på jobbet eller lösa det med att någon familjemedlem oftast är hemma. För att lösa hundägarnas bekymmer har det startat ett par hunddagis runt om i stan, varav det ena ligger beläget knappt 300 meter från min ytterdörr.

 

Det korta avståndet medför att dagishundarna och deras skötare ofta rör sig kring det området vi bor i, vilket i sin tur medför en hel del otrevliga upplevelser. När man har hundar av diverse olika raser där flera gör utfall, som sedermera placeras i händerna på praktikanter, blir resultatet skrämmande.

 

Idag råkade vi ut för ett riktigt skräckexempel. Påväg hem från en kort promenad mötte vi dagisgrupperna. Mötet blev riktigt otäckt när den stora leonberger-hunden kastade sig fram mot Phoenix och är en hårsmån från att få tag i den lilla huskyn som går precis vid mitt ben. Det var inte enbart denna stora hund som misskötte sig, flera andra hundar av diverse storlekar gjorde utfall, drog och skällde så skötarna nästan trillade omkull. Lyckligtvis kom ingen till skada. Vad som dock är skrämmande är att skötarna helt förlorar kontrollen över hundarna som i sin tur riskerar att orsaka stora skador.

Vad kan man som hundägare göra åt saken? Eftersom man inte kan försvinna ur tomma intet eller alltid välja andra vägar när man ska hem, är nog det bästa att kontakta företagets ägare och meddela hur andra hundägare upplever att deras dagishundar uppför sig. För nästa gång kanske det är en yngre person som går ut för att rasta familjens hund. Ansvaret för sina dagishundar ligger trotts allt slutligen hos ägaren till företaget som är skyldig att ha personal som klarar av att hantera situationen.