När man talar om huskies och andra draghundsraser okuserar man i regel på det fysiska arbetet och hur mycket rasen kräver. Vad många verkar glömma bort är rasens stora behov av mental stimulans. Övningar av denna sort räknar man i regel som spår, lydnad, agility, trick, uppleva nya miljöer, kort och gott allt som verkligen aktiverar individens huvud.

Alla hundar är individer, vilket innebär att behovet av både fysisk- och mental stimulans varierar. Att påstå att showhuskies är mycket lugnare och fungerar i det normala familjelivet, genom att hunden ska ligga på soffan, gör man sig själv och andra en stor otjänst. Mellan mina egna hundar som jag både har och haft tidigare ser jag en tydligt skillnad.

Luna var en oerhört smart hund som tänkte i flera steg och därmed kunde lista ut hur hon skule gå till väga för att öppna exempelvis hundgårdar, dörrar m.m. Lunas intelligens och envishet gjorde det väldigt svårt att hålla henne instängd. För att tillgodose Lunas behov provade jag på flera olika bruksgrenar med henne. Oturligt nog föll de en efter en som följd av att Luna tröttnade, det gav henne ingenting. Istället blev det viltpår i kombination med drag som blev hennes grenar. Dock kunde knas-fia strula om inte andra var med när vi körde. Däremot när vi spårade gick hon som en klocka. Under tiden som hon mognade alltmer blev det möjligt att påbörja lydnad under hennes sista vinter. Det var som om plötsligt hade poletten trillat ned.

 

Vad gäller småkillarna och deras aktiveringsbehov skiljer de sig väldigt mycket. Mace har ett enormt behov av att få utlopp för sina fysiska behov. Vad gäller mentala övningar tar det väldigt mycket på honom och mycket kan säkert kopplass amman med att han är stressad och orolig. Att exempelvis träna och gå en koppelpromenad i utkanten av stan lämnar honom ötpumpad hela kvällen.

Phoenix däremot som är betydligt mer samlad återhämtar sig snabbt och skulle kunna dra på morgonen, träna lydnad vid lunch och under kvällen spåra och söka efter människor. Phoenix personlighet gör det möjligt för honom att kunna vara väldigt aktiv och samtidigt vara återhållsam med sin energi. En övning eller ett äventyr som medför att Mace är däckad hela kvällen, gör Phenix istället bara dämpad som jag och väner kallar det.

Även att mina grabbar idag kräver en hel del aktivering, både mental och fysisk, är det vitkigt att inte överdriva och veranstränga hundarna. Idag vill vi gärna träna, träna och post våra (hundarnas) framgångar på sociala medier. Samtidigt glömmer vi bort att hundar inte är maskiner. Ibland blir det fel och ibland måste man vila och ta ett steg tillbaka.

 

Slyngeltiden är något alla hundägare våndas och fasar inför. Phoenix har nu börjat bli stora killen och därmed kommit in i den fruktade slyngelåldern, men behållit glimten i ögat. Samtidigt som jag dagligen märker hur den lille valpen växer allt mer och nu istället beter sig mer som en uppkäftig tonåring, kan jag även se en förändring hos Mace.

Mace är nu över 2,5 år och denna säsong har jag tydligt märkt hur han börjat mogna och få mer värdighet. Från att under ett års tid har varit en tramsig grabb med den segaste hemkokta kolan i öronen, har han nu återigen börjat lyssna och uppfatta min närvaro. Självfallet har Mace en lång väg kvar innan han kan räknas som mentalt vuxen, dock ser man en strimma av hopp.

En sak är säker, det lär dröja ett bra tag innan det är aktuellt med en ny valp. När grabbarna grus väl kommut ur denna mognadsfas ska det bli skönt att få luta sig tillbaka och istället kanske kika runt efter en vuxen, inkörd hund att utöka tävlingsspannet med.

Att se en valp växa upp är en fantastisk resa, även om man får många gråa hår och stundtals ifrågasätter sitt livsval. Dock är det en resa vi gör tillsamman, vi mognar och växer ihop till ett fantastiskt team i vilket vi sammarbetar. Att skaffa en valp kräver betydligt mer eftertanke än vad många kan tro, men har man ordentligt med tålamod och humor väntar en fantastisk framtid tillsammans.

Ibland kan det bli lite fel. I morse när jag lite snabbt skulle svänga bort till närbutiken och inhandla frukost innan morgonturen med hundarna, fick huvudet tänka till lite extra. När jag väl passerade hyllan med hundtugg bestämde jag mig för att köpa hem något till grabbarna. Det är ändå söndag, studiedag och tvättdag. När jag väl stod där och lät blicken flacka över förpackningarna, när blicken stannade vid en förpackning och jag hajjade till. Förhudsrulle läste jag och skrattade inombords om att man brukar väl torka hela paketet och sälja som hundgodis.

Givetvis var det inte förhudsrulle som såldes, ibland skapar helt enkelt hjärnan sina egna ord. I vilket fall gav detta mig ett gott skratt på morgonkvisten och blev en bra start på dagen. Nu väntar hundkörning och en kanondag.

Igårkväll var det kulturnatt i vår stad och efter en liten runda med Jeppe lämnade vi kulturen åt hundpromenad istället. Vill dock ge en eloge till vännerna Kullmann och Borwall som visade upp sina magnifika verk.