Temperaturen håller envist i sig och jag har tappat räkningen på hur länge denna värmebölja varat. Igår nådde jag gränsen för vad min kropp faktikt klarar av. Trotts stillasittande inomhus, svalkande handdukar över axlarna, gott om vatten och vätskeersättning så sade tillslut kroppen ifrån. Vid lunchtid började vad som skulle bli huvudvärken och illamåendet från helvetet. Innan klockan ens hade hunnit bli tre på eftermiddagen kom vätskan upp igen och man låg böjd över toalettstolen. Resten utav dagen var jag sängliggande och orkade med stor möda gå ut korta rundor med busarna. I mitt illa tillstånd var jag ändå tacksam att hundarna klarade värmen och situationen bättre än vad jag gjorde.

 

Så en liten varning till alla i värmen. Solsting och överhettning kan komma snabbare än vad man tror. Även om man tror sig vara kyld och ha nog med vätska. Var försiktiga, värmen är farligare än vad man kan tro. Och att exempelvis köra bil eller annat motorfordon kan resultera i livsfara om man själv blir överhettad.

Okej sommar, du vinner. Jag kapitulerar... Kan du inte bara vara över nu?

 

Det nämns till höger och vänster, varningar om att man inte ska lämna djur och barn i bilar när sommarvärmen råder. Även om bilen står i skugga kan inte luften cirkulera och bilen blir som en bastu. Temperaturen stiger och kan sluta riktigt illa för den som är istängd. Vid lunchtid idag passerade vi förbi en danskregistrerad bil där en weimaraner satt instängd i bagageutrymmet. Hundstackaren hade inget vatten och inte ett enda fönster var nedvevat. Istället för att gå hem direkt cirkulerade vi runt området och höll lite koll på bilen. Det verkade ite vara någon fara med hunden, dock var det svårt att se genom de väldigt mörka rutorna. Men en temperatur på 30 grader måste det ha varit olidligt att sitta i värmen. Även att bilen var parkerad i skugga.
Efter en halvtimme kom ägarna och man kan ju undra hur länge de egentligen hade varit borta. De tar inte ens ut hundstackaren, utan sätter sig i bilen och bara kör iväg.

Det är oerhört trist att vuxna människor beter sig värre än barn och sätter direkt avigsidan till när något inte passar. Många gånger har barn lättare att ta till sig information som ges än vuxna som alltför ofta "vet bäst själva". Det är trist när människors ego kan bli livshotande för barn eller djur. Tänk efter innan du parkerar och lämna inte hunden ensam.

Äntligen är festivalerna över och med det kommer det nu dröja lite innan det bar av på volontäruppdrag igen. Östersjöfestivalen var stökig den andra natten och tyvärr inträffade en del tråkigheter under sista natten. Alltid lika trist att vart än festivalerna drar fram föjer fylla, bråk och misshandel. Resten av sommaren kommer nu läggas på studierna och hundarna. Det är knappt en månad kvar tills skolan börjar igen, så nu gäller det att lägga in en högre växel.

 

Idag strålade solen, men en sval bris svepte över staden. Därför passade vi på att testa träningsväskan som Mace tidigre haft. Tanken med den är att de ska vänja sig vid en klövjeväska, men som inte har någon tyngd i sig. Utan väskorna r stoppade med tidningspapper för att hunden ska vänja sig vid att den blir lite bredare med väskan. Det gick jättebra och lille Phoenix skötte sig fint den lilla promenaden runt Karlshamnsenergi.

 

Juli börjar äntligen gå mot sitt slut och augusti närmar sig. Sommaren kommer snart bli till höst och när man tänker tillbaka på sommardagarna som gått känns det som att man missat mycket. Detta kan vara min sista sommar i Karlshamn och vad som är trist är att vännerna inte ritkigt förstått det än. Under helgens arbete träffade jag på en berisad Torsten som babblade om att jag sen skule komma tillbaka. men jag vill inte tillbaka. Jag kommer sakna mina vänner, men min framtid finns inte i Blekinge.

 

Äntligen kan jag konstatera att lillemannen börjar bli rumsren. Det har inte inträffat någon olycka inomhus på över en vecka. Dessutom har han börjat säga till tidigt om morgnarna. Sen kan man fundera på om Phoenix gör sig hörd för att han behöver gå ut, eller om det är för att han vill ha uppmärksamhet. Hans sätt att väcka mig är dock inte lika vänligt som hos andra valpar. Phoenix däremot gör hopp-attacker rätt upp i sängen och studsar runt. Vilket gör det omöjligt att försöka sova.

Äntligen har värmen tagit semester och istället bjuds vi på regn och svalare temperaturer. Veckan som gått var så varm att det var jobbigt att ens vara vaken. Vi hade en bit över 30 grader vilket gjorde det olidligt att vistas utomhus. Jag skulle verkligen inte tacka nej till lite hösttemperaturer nu. Mace är som en kruttunna redo att explodera. det varma vädret har gjort att han inte orkat få utlopp för all den fysiska energi han bär inom sig. Lite härligt dragväder vore fantastiskt nu.

Värmen kryper uppåt och termometern visade idag 32 grader. Vilket resulterade i många stillasittande timmar inomhus. Men när äntligen solen gick ned och temperaturen sjönk, så passade vi på att tillsammans med Hubbe och Hades gå ned och bada i havet. Efter mycket bad, lek och grävande ligger nu två trötta små huskies och inväntar släckning. Mace har aldrig tyckt om att jag är vaken när han är trött och vill sova nattetid. Stör ej den Mace som vill sova...

Det är så fantastiskt att få se hur mycket den hårda träningen och min envishet betalar sig. Mace har blivit mycket bättre på att hålla sig i skinnet och inte "busa till det" i selen. Min tanke om att successivt vänja honom att springa allt närmre och närmre en annan hund har visat sig vara lyckad. Nu sköter Mace sig mycket bättre. Han sköter sig faktiskt så pass väl att jag häromkvällen beslutade mig för att rulla ut kickbiken och låta dem dra den utan att jag stod på.
Vill gärna att Phoenix ska vänja sig tidigt och då speciellt att han ska kunna fokusera framåt och inte få för sig att kissa emellanåt. Lillemannen är nu lite mer än fem månader och har inte börjat lyfta på benet. Därför vill jag passa på att träna redan nu. Mace började med de fasornerna mycket tidigt och de har hängt kvar sen dess.

 

Dock märkte jag en stor förrändring med Mace när han och Phoenix fick dra ett fordon tillsammans för första gången. Men jag kommer till det. Hur som helst selade jag på bus-hundarna och tänkte att de bara skulle få traska på i lugnt tempo bredvid cykelbanan. Det gick förvånandsvärt bra redan från början. Phoenix ville förvisso kasta sig iväg och rusa så fort han bara kunde. Men han hade en längre lina än Mace som var fäst i Mace lina, så lillen drog inte ens kickbiken. Efter ett tiotal meter rullade allt på så rysligt bra att jag testade ställa mig på plattan. Mace var redan innan ivrig att få komma iväg och med tygnd bakom tände han till. Vi höll en låg hastighet och de båda grabbarna skötte sig exemplariskt. Den lille jägaren Phoenix struntade även i en flock fåglar som befann sig på gräset bredvid oss. Han hade full fokus framåt. Vad jag sen märkte var att Mace skötte sig mycket bättre än tidigare. Han skulle inte envisas med att kissa i början. Vilket han annars alltid ska göra även om han är rastad. Men nu höll han blicken framåt och följde efter Phoenix.

 

Efter sammanlagt 100 meter med lite avbrott stannade jag dem och den korta träningen fick vara över för den gången. De skötte sg så bra att jag inte ville sabba det genom att få dem minsta lilla trötta. Man såg fortfarande suget i blicken och Phoenix rasade nästan när han inte fick fortsätta springa. Jag har en känsla av att han gillade det väldigt mycket. Vi kommer allt fortsätta ta ut kicken de kvällar och nätter som klimatet tillåter. Sen låta dem dra korta sträckor bredvid cykelbanan. Vad jag inte hade räknat med var att Mace skulle sköta sig så bra när han väl hade en hund framför sig. Det värmde enormt att han visade en så fantastisk sida.