Det här rör varken mina hundar eller vår träning. Men jag skriver med anedning av ett inlägg jag nyligen snubblade över. Skribenten skriver för att få ut sin frustration och söka medhåll i en situation som varit påfrestande för skribenten. Detta har jag full förståelse för eftersom de sociala medier vi omger oss med breddar vårt kontaktnät och när som under dygnets timmar möjliggörs kontakt med andra människor. Vad jag vill poängtera här är inte skribentens frustration över situationen, utan vad denne skriver öppet på sociala medier.

 

Idag blir näthat och mobbing allt vanligare på internet. Detta resulterar i förödande upplevelser och livsval för de individer som drabbas. Näthatet och dess utbredning får ofta stor publicitet i media. Men ändå fortsätter näthatet att eskalera och vi förstår nog egentligen inte vilken skada det kan medföra för de som drabbas. För att snabbt låta fingrarna dansa över ett tangentbord och bilda tecken på en skärm går oerhört fort. Men den skada de skrivna orden kan medföra går oss ofta förbi. Man kan se hur grupper utav människor sluter sig upp och samlas bakom starka åsikter och hetsiga uppmaningar. Fastän dessa personer aldrig skulle yttra något sådan på öppen gata. Det är som att internet fortfarande är en slags fantasivärld där vi kan leva ut våra känslor, här kan vi bli upprörda. För det drabbar ju ingen, eller?

Jag vill då knyta tillbaka till inlägget jag nämnde tidigare och peka på en enda mening som gav mig kalla kårar. Skribenten menade säkert innerst inne inte den uppmaning som meningen innebär. Men ändå bär orden med sig oerhörd kraft. En kraft som gör mig lite mörkrädd inför framtiden och vårt sätt att kommunicera via sociala medier. För orden som skrevs var starka och lyder: Nä sånna kärringar kan gå och dränka sig. För mig är detta magstarkt och alltför hårt för att någonsin yttra om eller mot en medmänniska, inte ens via ett tangentbord. För det är en klar uppmaning om självmord som riktar sig till en specifik folkgrupp. Jag vill ännu en gång poängtera mina misstankar om att skribenten egentligen inte menade att uppmana till självmord. Utan meningen var säkert ett resultat utav frustration och ett behov av att ventilera sig lite. Men vi måste ändå påminna oss själva att det som skrivs på sociala medier snabbt kan spridas, eskalera och få påföljder.

Därför skulle vi alla behöva ta en minut och läsa igenom allt vi skriver innan texter och inlägg delas och därmed fråga oss själva: Vad önskar jag förmedla? och Vad är det innerst inne som mina ord och språk uttrycker? Den korta stund har vi alla råd att undvara.

Denna söndag har verkligen fokus riktats mot hundarna. Morgonen började klockan 07:00 med en träningsrunda i det fina vädret och lite efter 14:00 lämnades Mace hos Hubbe. Phoenix och jag fortsatte sen själva in till torget för lite miljöträning i folkvimlet. Lill-grabben fixade det galant och bjöds givetvis på en liten glass medan vi satt på torget. Där mötte vi stans modigaste lille gråsparv som vågade sitta tio centimeter från Phoenix tass. Tur nog för sparven mumsade hunden på våffla och hade inte tid att bry sig om den närgångna fågeln. Under vistelsen i centrum fick vi även ett par förfrågningar om ras eller där främlingar undrade om Phoenix är en schäfer... Slutligen tog vi en snabb sväng ned till den lilla parken för att givetvis posera lite på trappen. 

 

Efter att ha diskuterat Mace behov av kontroll och struktur i sin vardag så har jag beslutat mig för att försöka göra upp en klar struktur och dagordning för honom. I hopp om att det ska göra honom mer trygg till vardags. Dock märkte jag en klar skillnad på hans mentalitet efter det att han fått jobba i selen. En klar rutin och dragträning kan säkert få honom att må mentalt bättre den tid vi ska bo kvar.

 

Den tidiga söndagsmorgonen bjöd på kanonväder och en temperatur på 9 grader. Vilket inte kunde innebära annat än att snabbt fixa till kickbiken, packa väskan med draggrejer och sen ge sig av tillsammans med hundarna. Dock stötte vi på ett stort hinder då jag halvvägs upptäckte att jag glömt packa ned hundarnas dragselar. Man ska aldrig ge sig av utan att dubbelkolla att allt är med. Det blev bara att vända och köra tillbaka. Vilket innebar att vi inte kom igång riktigt så tidigt som jag hade hoppats. Träningsrundan gick nästan lite som väntat efter en sommar med otränade hundar som inte fått dra på länge. Men vi körde den planerade sträckan och nu vet jag verkligen vad jag ska göra annorlunda nästa gång. Dessutom har de nu fått rasa av sig det värsta och kan förhoppningsvis sköta träningen bättre nästa gång.

När vi väl kom hem var Mace verkligen nöjd. Han har varit väldigt lugn hela dagen. Vilket tyder på att dragträningen verkligen var vad han behövde. Tidigare har det nästan krupit under skinnet på honom. Det blev inga action-bilder, vågar mig inte på det efter förra höstens vurpa då jag bokstavligt talat stod på huvudet. Men om någon vecka ska vi få sällskap av fotografen Kristofer Borvall som kommer fåga oss genom kameralinsen.

Sista lediga dagen och imorgon bär det återigen av till skolan. Höstens studier förväntas bli väldigt intressanta speciellt kursen: Rätten och Samhället vilken jag verkligen ser framemot. Det känns oerhört skönt att sommaren äntligen går motsitt slut och höstens träning kan börja. Sen en tid tillbaka har dragfolk runt om i landet påbörjat höstträningen och det känns så sköntatt snart kunna ansluta sig till denna skara. Men tills dess blir det småjoggande med dragbälte och promenader med klövjeväskor. Lille Phoenix får ännu inte bära tyngd, utan ska mest lära sig gå med väskan. Mace har under sommaren börjat bredda frampatiet lite och äntligen passar Lunas gamla sele med väskor. Idag gjorde vi en premiärtur och för första gången fick Mace prova väskorna. Han skötte sig jättebra och traskade på som om han inte gjort annat. Vikten höll jag låg eftersom jag vill mjukstarta och succesivt öka vikten. Eftersom sommaren varit så varm och jobbig har vi inte kunnat gå några längre rundor. Vilket resulterat i att Mace nog tappat lite muskler.

 

Häromkvällen drog vi med oss Hubbe och Hades ut till klubben i asarum för lite lek i den inhägnade träningsplanen. Till min stora förvåning skötte sig Phoenix perfekt vid inkallningen och han fick även testa på att lek-kampa med Hubbe. Mest för att se om han hade samma kamplust när någon annan höll i bitstocken. Phoenix har väldigt högt föremålsintresse och en kamplust som inte går av för hackor. Som avslutning fick den lille busen springa och söka upp mig i mörkret, vilket han klarade galant. Mace däremot var ofokuserad och ville mest undersöka stängslet och eventuella rymningsställen. Iom hans beteende kände jag mig inte alls lika lugn som jag hade hoppats. Vi ska göra om besöket någon kväll när det fortfarande är ljust för att se om Mace kanske kan vara mer fokuserad. När vi väl kom hem somnade slocknade båda killarna som små ljus.

 

 

 

 

Ikväll har vädret varit riktigt bra för att vara sommarväder. För att rensa tankarna packade jag och grabbarna ihop oss och gav oss ut på en promenad. Det var oerhört skönt att få traska på i lugnt tempo och släppa staden lite för ett tag. Phoenix uppskattade verkligen den nya miljön och ville mest springa runt som den tokiga valp han är. Trotts busandet lyckades jag fiska upp kameran och fånga dem på några bilder. Även om de på lilleman mestadels är suddiga. Nätterna blir allt kyligare och kyligare nu. det får en verkligen att längta till hösten. Blev även ett koppel fattigare idag eftersom Mace slet av det under förmiddagens lydnadsträning när han tillfälligt stod bunden och jag koncentrerade mig på Phoenix. I fortsättning kommer jag nog få införskaffa en kedja till de träningstillfällen då Mace inte ritkigt kan vänta på sin tur.

 

 

 

Äntligen har den hemska sommarvärmen släppt sitt grepp om vår lilla stad. Svalkande vindar blåser in och lockar med höstkänslor. Hundarna är som tokiga och känner på sig att det blir svalare ute. Lillemannen har varit som en kruttunna de senaste veckorna. Har man en siberian husky förstår man att ibland räcker det inte med hjärngympa. Rasen har ett enormt stort behov av att få sträcka ordentligt på benen. Speciellt unghundar men så mycket energi att de stundtals är som små raketer. Dock föredrar jag att hålla sådana energi-utbrott kontrollerade och passar på att låta Phoenix få selen på sig och istället jobba framåt i lugn takt. Jag litar verkligen inte på det lilla trollet till att vara helt lös och leka . Så fram tills jag hittat en lämplig inhägnad blir detta lösningen för honom. Idag har temperaturen legat på en behaglig och sval nivå. Vilket innebar attkvällningen spenderades med hundarna i sele och mig småjoggandes efter.

 

Under sommaren har mycket träning gått åt för att Mace mentat sett ska kunna hålla sig i skinnet när han drar bredvid en annan hund. Idag testade jag att ha båda bredvid varandra och de skötte sig så otroligt fint. Det värmde nästan lite extra och jag hade önskat att vädret varit ännu bättre. Men man kan inte få allt. Det blev bara en kortare vända som de fick trava på bredvid varandra. Tanken bakom träningen handlade inte om något fysiskt eller att de skulle "ta ut sig". Det hela var enbart mental-träning och för att grabbarna grus ska lära sig sammarbeta. Vilket de börjar kunna göra riktigt bra nu. Skam den som ger sig!