Ikväll blev det en relativt kort dragrunda. Men det kändes skönt både för mig och hundarna att äntligen få komma igång med säsongens träning. Som hjälp och uppbackning hade vi Fredrik som höll koll på hastighet, sträcka och tid. Inga supertider, men vi arbetar på. Hundarna är väldigt otränade efter ett alltför långt sommaruppehåll. Dessutom har vi fortfarande temperaturer som inte är riktigt bra och verkligen inte vad man vill ha i slutet av oktober.

 

Häromdagen testsydde jag reflextäcken till hundarna av en vanlig reflexväst i vuxenstorlek. Resultatet blev bättre än väntat och hamnade här på bloggen. Som jag lovat kommer nu beskrivningen hur jag gick tillväga. Hoppas beskrivningen ska vara tydlig nog.

 

Sen en tid tillbaka har jag kunnat konstatera att inga utav mina egna hundar någonsin tyckt om köttbullar, korv eller dylikt. Korv går de inte ens i närheten av och köttbullar duger som mest att leka med en stund. Idag testade jag ge dem en varsin och resultaten hamnade minst sagt i soporna. Jag kunde därför inte låta bli att ändra texten till Astrid Lindgrens "Köttbullevisan" och tillägna den mina hundar.

 

Köttbullar, köttbullar, köttbullar,
Inga flera köttbullar, fula bleka köttbullar.
Inga flera köttbullar, smaklösa köttbullar.
Inga flera köttbullar, tjocka runda köttbullar.
Inga flera köttbullar, jag gillar inte köttbullar
för de smakar inte bra och det vill jag inte ha!

 

Häromdagen fick jag tag i en superbillig reflexväst från Jysk. Till det fantastiska priset tio kronor kände jag mig rågad till att testa sy ett hemmagjort reflextäcke. Resultatet blev bättre än förväntat och en reflexväst räcker till två hundtäcken. Självklart är köpta reflextäcken betydligt bättre och mer anpassade, men till ett pris av fem kronor för ett täcke var det verkligen värt att försöka. Nu syns hundarna mycket väl under de mörka promenaderna.

Under veckan kommer jag lägga upp en beskrivning hur jag klippte för att få ut två täcken till medelstora hundar och hur jag sen sydde. Dessutom ska jag försöka få till en bildbeskrivning.

 

 

Morgonens pysslande resulterade i necklines, dock med pistolhake. Men i framtiden ska jag tälja till och borra egna krokar som är betydligt säkrare än metallhakar.

 

Ibland får man lägga skolarbetet åt sidan och fokusera på annat. Därför ha just denna måndag har i första hand spenderats på hundarna. Dagen började med att splitsa och pyssla ihop nya necklines. Eftersom min tidigare spårlöst försvunnit. Självfallet kunde jag inte göra necklines utan att utföra ett eldprov och testa dem ordentligt. Därför gav vi oss ut i skogen för lite canicross. Till min stora glädje har kommunen röjt upp ordentligt i det spåret. Vilket gjort att stigen breddats och gjorts betydligt mer löpvänlig.

 

Senare under dagen blev det miljöträning för Phoenix inne i stan där vi mötte upp en kvinna med sin huskyhane som hon har lite bekymmer med. Vi gick en kort runda och samtalade kring hundens träning och mentala stimulans. Eftersom han inte får dra eller arbeta på något vis bjöd jag hit denne tvåårige hund och hans matte för att få prova drag. Under vår vistelse inne i centrum passade jag på att träna kntakt och fotgående med Phoenix. Eftersom jag kunde ge honom full fokus. Han skötte sig galant och jag blev så oerhört stolt över min lille tiomånaders valp. Att han kunde ignorera allt som for förbi och ge mig en sådan bra kontakt kändes nästan häpnandsväckande. Jag börjar allt mer och mer känna att den träningsform jag valde att använda mig av verkligen gett resultat.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästa söndag kommer bli en spännande dag. Då väntar en ny fotosession med Borvall. Temat är brudklädsel och platsen är Karlshamns museum. Mycket förberedelser väntar denna veckan, speciellt buketten som jag ska försöka binda. På fredag och lördag blir det till att finkamma stadens floristbutiker och torget på lämpliga blommor som kan göras sig bra i en bukett. Dessutom ska jag se till att den vackra klänningen hålls fin och skyddad. Jag kommer känna mig som en förvuxen maraäng i den stora vita kreationen. Men det kommer garanterat bli superkul. Förhoppningsvis kan jag få med Becca som assistens när allt ska kläs på och fixas.

 

När allt väl är färdigt och man står där framför kameran gäller det verkligen att skina. Hoppas kunna känna mig lite mer bekväm denna gången. Men det kommer gå jättebra. Mitt största problem är dock den därbuketten... samt att inte snava i den långa vita klänningen.

Igår medverkade jag och två till ur volontärgruppen under polisens fortbildning. Även att det blev en del väntan var uppdraget oerhört roligt. Jag spelade rollen som en hysterisk och rädd flickvän till offret i det i scensatta dramat. Det var en väldigt spännande upplevelse att få delta vid en sådan här övning och få en större inblick i polisarbetet. Förhoppningsvis kommer jag kunna vara med vid fler utav de inplanerade fortbildningstillfällen som sker i oktober och november.

 

Phoenix har verkligen kommit in i den destruktiva åldern nu då han på ett ögonblick kan få för sig att demolera allt som kommer i hans väg. Oavsett aktivitetsnivå finns det altid lite energi kvar till att vässa tänderna på något i hemmet. Igår var det elräkningen som rök. Man kan inte annat än ta ett djupt andetag, andas ut och tänka sig att han snart kommer ur denna perioden. Tråkigt nog tillåter vädret fortfarande inte dragträning med fordon. Nu till helgen hoppas jag på bra väder så vi istället kan aktivera oss ute på klubben eller kanske lite sök eller spår.

 

Stirrar surt på smhi.se och svär över värmen och den höga luftfuktigheten som envist dröjer sig kvar. Förra veckan följdes vi nästan dagligen av tråkigt väder och temperaturer som förhindrade våra träningsplaner. Istället för att rulla ut kicken har vi valt lite canicross. Och man börjar märka att hundarna gillar inte läget. De vill få prestrera och arbeta ordentligt. Inte behöva småtrava kortare sträckor med en flåsandes matte efter sig. Samtidigt som vi här önskar bättre väder har vänner i norr redan fått säsongens första snö. Väderförhållandena här nere i syd är sämre än tidigare år. En tanke håller oss iaf på banan och det är att nästa höst ska vi inte bo här. Utan på en plats som lämpar sig bättre för dragträning.

 

Istället för dragträningen har vi jobbat vidare med lydnad. Dock behöver Phoenix mycket ensamtid med koppelträning för den lille filuren tar sig friheter och stänger av hörseln när han inte vill lyssna. Samtidigt som han är världens snällaste mot människr är han fruktansvärt envis och bestämd. Till råga på allt är det löpperiod i vårt bostadsområde. Vilket medfört att Mace har knäck i lurarna och endast en tanke i huvudet. Även att han är lite bråkig nu saknar jag inte att vara tikägare när den här tiden väl kommer. För en mer besärlig löptik än Luna det fick man leta efter.

 

Som avslutning bjuder vi på en liten bild som togs igår. Regniga dagar stannar vi hemma och leker istället. Dessa stunder blir en blandning av lek och lite enklare träning. Även om inte så mycket fastnar så har killarna iaf roligt.

 

 

Gårdagens schema var väldigt pressat. men en spontan träningsrunda i skogen hann vi med. Dessutom fick vi med oss Fredrik till att fungera som figurant. Detta var Phoenix första sökträning och det gick över förväntan bra. Mace far iväg som ett skott. Tråkigt nog vågar jag inte ha honom lös så här års. Speciellt inte i det skogspartiet med vägen alldeles för nära. Dessutom hölls det tydligen en kattutställning bara ett stenkast från skogen.

Phoenix fick bara kortare sträckor. Med avsikt för att han verkligen skulle lyckas. Nästa gång hoppas jag kunna få med ytterligare en person som kan stanna hos den koppelbitande valpen. Mace sköter sig och väntar på sin tur. Om än kan han skälla lite och föra levande när han inte får skickas iväg. Planen är även att börja träna in att han ska hämta ett föremål från figuranten och föra det tillbaka till föraren. Visserligen hade det var kanon om jag hasde vågat släppa honom. Men eftersom han lätt slår dövörat till får det bli långlina ett bra tag till.

Dock lyckades jag stuka foten när man följde efter Mace. Den skadade foten satt stopp för mina planer att närvara vid polisens tillämpningsövning. Några ur vår volontärgrupp skulle varit med och jag hade verkligen sett framemot denna övning. Men med en skadad fot gjorde jag bäst i att stanna hemma.

Igår tog vi en heldag ute på klubben med avsikt att träna och leka lite. Att enbart träna får killarna att snabbt tappa intresset. Därför är det bästa sättet att bibehålla deras intresse att helt enkelt variera. Vilket innebär att det blir en hel del lektid. Men den i sig blir även träning eftersom det ger ett lysande tillfälle att träna inkallning och hålla ordning på leken. Längre ned finns ett väldigt kort klipp från vår träning med inkallning under lek.

 

I övrigt gick träningen si så där. Phoenix var på hugget som vanligt. Vilket inte direkt bjöd in till lugna sitt- eller ligg övningar. istället blev det lite passivitet, inkallning och lite lek för hans del. Mace hade knäck i lurarna så för honom blev det enbart tre inkallningar och sen försökte vi få till fotgåendet igen. Han har satt i system att inte vilja följa med när man går. Utan att man måste påminna honom. Där blir det att gå tillbaka till ritbordet och tänka ut en ny plan för herr trams.

 

Träningen bjöd även på en liten överraskning. Eller man ska väl snarare säga att Phoenix bjöd på en överraskning då han plötsligt tagit sig loss och rusade in på planen. Det visade sig att den lille terroristen tuggat av ett koppel.