Fredagkväll, en kär gammal vän firar sin födelsedag och här sitter jag med ett tungt arbete i samhällskunskap som ska vara färdigställt och inlämnat innan midnatt på söndag. Ser ut som att jag inte behöver fundera speciellt länge på vad jag ska göra med dygnets alla timmar. Fast det känns ändå skönt att lägga manken till och verkligen försöka få ett bra slutresultat.

Den lille ettårige, busen Mace har ju en helt annan åsikt gällande mina studier. Det har inte varit populärt nu när hans vardag vänts upp och ned och Mace måste tillbringa några timmar varje dag ensam. För att sen ta emot en supertrött matte när hon väl stiger innanför dörren. Bollandet med studier och Mace's träning har börjat sätta sina spår. Jag måste försöka göra upp något slags schema och få en bra rutin. För i nuläget får jag sova alldeles för lite, vilket gör mig fruktansvärt trött och ofokuserad.

 

Hade hoppats att morgondagen skulle bjuda på lite sol och vackert väder. Men istället blir det en väldigt grå helg. Börjar längta efter den härliga våren och solskenet. Att få känna solens strålar värma min hud hade varit fantastiskt. Som alltid gör tanken på våren mig lite extra glad och sprallig. Vilket gör att jag faktiskt känner en saknad och längtan efter att ha någon att dela en dag i veckan med. Efter fyra års tid utan förhållande känner jag nu att jag börjar sakna det. Fast det får absolut inte bli för mycket. Jag behöver frihet och utrymme, annars kvävs jag.

Nu när man sitter här är det lite svårt att se hur den lille valpen som hämtades hem i sommar faktiskt fyller ett år idag. Det har varit så roligt att se lille Mace växa upp. Många utav hans valpiga drag finns givetvis kvar, men han är samma kontaktsökande och busiga kille som när han kom. Varje dag fyller han min vardag med busigheter och jag kan med handen på hjärtat säga "med Mace här har man sällan tråkigt".

 

Han är ett litet ljus som får oss alla att skratta och livet hade inte varit detsamma utan honom. Du värmer hela mitt hjärta och var min tröst under en jobbig tid. Önskar vi får många härliga år tillsammans. Det är du och jag, min lille mörke prins.

 

Grattis på ettårsdagen!

 

Gårdagen var helt otrolig. Dock låg inte fokus på hund eller hundträning. Istället gjorde jag och en vän något oerhört roligt. Vi åkte iväg och tog lite bilder för hobbyfotografen Kristofer Borvall som bor en bit utanför stan. Dagen bjöd på oerhört många glada skratt och skämt. Tråkigt nog var vädret riktigt uselt så vi kunde endast ta bilder inomhus. Men det gjorde ingenting, det blev en hel hög med bilder ändå.

 

Vi åkte därifrån med ett skratt på läpparna och har redan tankar och idéer till en nästa session. Det var så oerhört roligt att få göra något annorlunda. Något som bröt av vardagen lite. Tack så mycket Robin och Kristofer för en fantastisk och rolig onsdag.

 

 

 

 

 

Dagen bjöd på ett fantastiskt vårväder. Strålande solsken som verkligen värmde en inombords. Känns nästan lite underligt att februari bjuder på solsken, sju plusgrader och även enstaka, tidiga vårblommor som börjat titta fram. Hoppas verkigen vädret håller i sig nuså vi kan komma igång med barmarkssäsongen. Självklart känns det snopet med en så kort vinter som vi fick.Snön som kom här nere hos oss låg kvar i knappt tre veckor. Tur nog kan man istället blicka framåt nu och smått börja träna inför barmarkssäsongen. Dock ska man aldrig ropa hej förtidigt. Mars och april brukar kunna bjuda på en del omställningar i väderleken.

 

Jag och Mace tog vara på det fantastiska vädret och rullade ut cykeln. Körde en kortare runda bara eftersom Mace nu inte fått dra på ett tag. Förhoppningsvis fortsätter det härliga vårvädret så vi snart kan utöka sträckan. Lillmannen var oerhört glad över att få dra igen. All lek i blötsnö och pulkadraget har gett resultat. Den lille svarte börjar bli rysligt stark nu. Det känns nästan ofattbart att inom tio dagar blir han ett år, tiden går så fort. Lagom tills dess blir det till att införskaffa en ny dragsele. Hans gamla är på tok förliten nu.

 

 

Vinden viner över vårt land och drar med sig kyla från norr, vintern har anlänt. Men med vintern kommer visar sig en ovana hos många hundägare som en annan verkligen ogillar. Jag och andra hundägare här har försökt komma underfund med vad det är som med vintern och snöns ankomst, gör det omöjligt för en skara hundägare att plocka upp avföringen från sina fyrbenta vänner. Längs promenadvägar, cykelbana, på trottoarer och mitt inne i stan ligger dessa bruna, illaluktande högar.

"Åh, men det är gödning..." har man hört som en riktigt usel ursäkt. Nej, vintertid är det inte gödning för det finns absolut ingen möjlighet för växtligheten att ta tillvara på det. Utan avföringen ligger kvar tills den tinar och börjar sen helt enkelt ruttna bort. Jag har själv svårt att se hur andra hundägare inte kan se det snuskiga i att kommunen kantas av bajshögar. Vi bor alla här och var och en ansvarar för sin/sina fyrbenta familjemedlemmar. Att plocka upp efter sin hund är för mig en självklarhet. Tyvärr delar långt ifrån alla hundägare den åsikten.

Längs vårt dagliga promenadstråk ser jag nya högar varenda gång man går ut, och det är oerhört tråkigt. För vi dras ju alla över en och samma kant. Inte så konstigt att kommunen inte vill göra något för hundägare när vi själva inte ens kan ta ansvar för något som är så självklart.
När tjälen gått ur marken sätter jag upp små hållare med bajspåsar häromkring. Även om det kanske bara får en hundägare till att börja plocka upp efter sin hund, så är det ett spår på vägen. Såg att SKK har/har haft en kampanj som berör just detta ämnet. Kontaktade dem i hopp om att kanske kunna få lite material för att upplysa andra hundägare.

Gör oss alla en tjänst och plocka upp!