Med en stor, årlig festival igång i staden följer ett stort antal turister och besökare. I vanlig ordning undviker jag att ustsätta mina hundar för det värsta vimlet, men allt kan man inte komma ifrån. Under en kort promenad stannades vi mitt på bron som leder hem och fram rusar ett barn i 6-7 års åldern.

 

Jag såg hur det ryckte till i Mace och vet mycket väl vad han tycker om barn. Hastigt sätter jag framhanden och säger åt på skarpen att barnet inte ska gå nära hundarna, eftersom de inte tycker om barn och meddelar därefter att båda biter. Nu var det förvisso en sanning med stor modifikation. Mace skulle knappats våga gå nära ett barn och skulle snarare välja att fly. Dock var detta en väldigt trängd situation och Mace har tidigare visat att han säger ifrån om det kommer något obehagligt. Phoenix däremot är något av en ulv i fårakläder och tänder till på lek bara någon tittar på honom. Ett barn som viftar med armarna blir för honom ett byte som ska jagas och fångas.

Lyckligtvis stelnade barnet till och föräldern fick snabbt hala in sin avkomma. Därefter hade vi en kort konversation om att man inte får springa fram till hundar hur som, för de kan reagera på ett sätt man inte väntat sig. Dock är jag förvånad att föräldrar först låter sina barn springa vind för våg och ta för sig på detta sätt. En hund är inte allmänhetens klapp-egendom och alla hundar tycker inte om främlingar som går fram utan tillåtelse. Dessutom handlar en hund på instinkt och man kan inte resonera med en hund.

Vissa skulle säkert tycka att det var onödigt att skrämma barnet. Själv anser jag att situationen krävde det för att inte en olycka skulle inträffa. Det råder strikt ägaransvar för hundar, dock finns det alltför många föräldrar som inte anser sig ha ett strikt föräldraansvar.

 

 

 

I vår lilla kommun finns det väldigt många hundar, om man räknar till invånarantalet. År 2014 räknades det till omkring 3200 hundar i kommunen, vilket innebär att intresset för hundar är stort bland invånarna. Självfallet finns det ytterst få som kan ha hunden med sig på jobbet eller lösa det med att någon familjemedlem oftast är hemma. För att lösa hundägarnas bekymmer har det startat ett par hunddagis runt om i stan, varav det ena ligger beläget knappt 300 meter från min ytterdörr.

 

Det korta avståndet medför att dagishundarna och deras skötare ofta rör sig kring det området vi bor i, vilket i sin tur medför en hel del otrevliga upplevelser. När man har hundar av diverse olika raser där flera gör utfall, som sedermera placeras i händerna på praktikanter, blir resultatet skrämmande.

 

Idag råkade vi ut för ett riktigt skräckexempel. Påväg hem från en kort promenad mötte vi dagisgrupperna. Mötet blev riktigt otäckt när den stora leonberger-hunden kastade sig fram mot Phoenix och är en hårsmån från att få tag i den lilla huskyn som går precis vid mitt ben. Det var inte enbart denna stora hund som misskötte sig, flera andra hundar av diverse storlekar gjorde utfall, drog och skällde så skötarna nästan trillade omkull. Lyckligtvis kom ingen till skada. Vad som dock är skrämmande är att skötarna helt förlorar kontrollen över hundarna som i sin tur riskerar att orsaka stora skador.

Vad kan man som hundägare göra åt saken? Eftersom man inte kan försvinna ur tomma intet eller alltid välja andra vägar när man ska hem, är nog det bästa att kontakta företagets ägare och meddela hur andra hundägare upplever att deras dagishundar uppför sig. För nästa gång kanske det är en yngre person som går ut för att rasta familjens hund. Ansvaret för sina dagishundar ligger trotts allt slutligen hos ägaren till företaget som är skyldig att ha personal som klarar av att hantera situationen.

 

Stadshundar som mina grabbar är, tvingas gå en hel del på asfalt. Så här i sommartider tenderar asfalten att bli väldigt varm och kan därmed skada hundarnas trampdynor. För att dagligen sköta om och se över hundarnas tassar har jag nu börjat smörja in dem med en hemmagjord salva baserad på olivolja och bivax. Salvan är ätbar och helt ogiftig för hundarna och den ger en skyddande hinna över torra trampdynor. Dessutom är den perfekt till att skydda när kyla och salt kan tära på de små tassarna. Eftersom salvan inte innehåller vatten ger den inte några skador vid riktigt låga temperaturer, utan den skyddar bara. Använder gamla hylsor/burkar till filmrullar för att förvara salvan.

Salvan fungerar lika bra till mattes trött fötter och med lite eteriska oljor och en gnutta tigerbalsam ger salvan skön lindring. Salvan är perfekt mot förhårdnader och torrsprickor på både fötter och armbågar och har blivit ett måste i mitt hemma-apotek. Dessutom fungerar den utmärkt som läppcerat och om man önskar kan man tillsätta några droppar vaniljextrakt.

Recept på denna hemmagjord tassalva kommer senare.