Det var ett tungt beslut. Men det hemska hade knappt ens börjat. Under morgonen den dagen hon skulle få somna in hittade jag min bästa vän död. Jag hade suttit hos henne hela natten och vakat. Efter jag hade lagt mig ett par timmar hade hennes kropp gett upp. Jag bara grät och grät, det var fruktansvärt. För Mace's skull tvingade jag mig att hålla ihop och fortsätta kämpa. Nu i efterhand är jag glad över att jag hade den lille prinsen, han blev min räddning.

 

Det har nu gått snart 6 månader sen Luna dog. Jag saknar henne varje dag och ingen kommer någonsin kunna ersätta henne. Samtidigt är det skönt att veta att hon slipper lida. Luna var sjuk från födseln och varje dag var en kamp iom hennes allergier och problem. Hon var min första, egna hund och hon lärda mig så oerhört mycket. jag kommer alltid minnas den fantastiska kvällen då jag kom hem med henne. Hur jag satt och bara tittade på den lilla ulltotten och glädjetårarna rann längs kinderna.

Luna kommer förevigt att leva i mitt minne och jag kommer för alltid att sakna henne. Hon var ljuset i mitt liv, hon var min bästa vän. Älskad och saknad kommer du för alltid vara, min lilla bus-gris.