Det är tragiskt hur rasen siberian husky i allt större utsträckning framställs som en aktiv hundras, som passar personer som motionerar lite eller rider då och då. Man kan undra när och hur människor fick för sig att en hårt arbetande draghund blev en mysig hund som kan följa med ut i löpspåret en lördag. Vad är det i vårt moderna samhälle som fått så många att tro att en husky är rätt hundras för just deras lilla familj, kan det vara det vackra och vilda yttre som så länge lockat? Eller är det kanske att människor snarare vill köpa ett varumärke, en stämpel som talar om för omvärlden att just de är aktiva och sticker ut?

 

 

I större utsträckning verkar människor idag lockas och vilja ha en vild och mystisk ras som siberian husky. Under flera decennier har många drömt om rasen och beundrat dem på avstånd. Dock har människor i regel haft vett nog till att inte skaffa sig någon. Eftersom de ansetts vara en mycket aktiv hundras som verkligen inte passar i alla svenska hem. Men under början av 2000-talet hände något. Husky-boomen kom och i takt med att allt fler uppfödare dök upp runt om i landet spreds även en uppsjö av valpar. Detta innebar att huskies nu fanns till förfogande för de som länge drömt om rasen. Många uppfödare såg säkert en möjlighet att tjäna lite extra till semesterkassan och snabbt var husky-boomen igång. Valpar krängdes till höger och vänster för summor man sällan trott var möjligt.

 

 

Under femton års tid hinner det födas en mängd kullar och många nya uppfödare avlade till höger och vänster utan någon som helst tanke på rasens framtid. Jag vet själv en uppfödare i södra Sverige som avlade på en sjumånaders valp som hane. SKK säger inget om avel på unga hanar, men en ärlig uppfödare med en målinriktad avel bör och ska ha mer vett innanför pannbenet än att man föder upp en kull valpar på helt otestade och väldigt unga föräldrar. För att därefter sälja valpar till höger och vänster till människor som därefter får stora problem när de väl insett vad de köpt. En av valpägarna kontaktade mig för något år sedan och grät över alla problem de fått, eftersom uppfödaren lovade att deras hundar klarade sig med skogspromenader. Denna historia är tyvärr endast en av många och sålänge det finns en efterfrågan hos fel intressenter, kommer det även finnas en lönsamhet för felaktiga uppfödare.

 

 

Siberian husky har länge ansetts vara en väldigt frisk ras, men man har nu märkt av en ökning av sjukdommar hos rasen. Epilepsi och sköldkörtel-relaterade sjukdommar blir allt vanligare inom rasen och speciellt i utlandet har man uppmärksammat problemet. En okontrollerad avel där avelsdjur inte behöver testas ökar riskerna för att den annars så friska rasen siberian husky kommer hamna på glid. Inom showaveln där större och grövre individer premieras ökar man risken för höftproblem och utan ägare som låter röntga sina hundar, eller uppfödare som gör noga kontroller innan en parning, blir det omöjligt att finna ett mönster och i vilka linjer problemen uppkommer.

 

 

Siberian husky är en härlig ras och det finns många individer som acklimatiserar sig och trivs även utanför spannet. Det finns även ett fåtal individer som aldrig ritkigt vill dra och arbeta, men de är väldigt få till antalet. För i grund och botten är det en arbetande draghund som kräver mer motion och aktivering än vad många kan föreställa sig. Det allra viktigaste är inte den tid man lägger på aktiveringen, utan att hunden aktiveras på rätt sätt. En draghund som har draghunud och arbetsvilja som sedan inte tillåts jobba blir en olycklig hund. En hund som ofta tar ut sin frustration på hemmet och i vissa fall familjemedlemmarna. Vad vi bär komma ihåg är att siberian husky fortfarande skiljer sig på många sätt från en labrador, schäfer eller annan vanlig hundras. Det må vara en vacker och mystisk hund som lockar många, men det är däremot ytterst få som de verkligen passar ihop med. Det är inget ridsällskap ute i skogen, det är ingen vakhund och det är absolut ingen hundras som man kan räkna med kommer trivas på lydnadsplan.

 

Låt siberian husky vara och förbli en dragundsras, ingen aktiv familjehund. Idag finns det så otroligt många raser som passar betydligt bättre för det livet.