Varning på stan
Ibland får man lägga skolarbetet åt sidan och fokusera på annat. Därför ha just denna måndag har i första hand spenderats på hundarna. Dagen började med att splitsa och pyssla ihop nya necklines. Eftersom min tidigare spårlöst försvunnit. Självfallet kunde jag inte göra necklines utan att utföra ett eldprov och testa dem ordentligt. Därför gav vi oss ut i skogen för lite canicross. Till min stora glädje har kommunen röjt upp ordentligt i det spåret. Vilket gjort att stigen breddats och gjorts betydligt mer löpvänlig.
Senare under dagen blev det miljöträning för Phoenix inne i stan där vi mötte upp en kvinna med sin huskyhane som hon har lite bekymmer med. Vi gick en kort runda och samtalade kring hundens träning och mentala stimulans. Eftersom han inte får dra eller arbeta på något vis bjöd jag hit denne tvåårige hund och hans matte för att få prova drag. Under vår vistelse inne i centrum passade jag på att träna kntakt och fotgående med Phoenix. Eftersom jag kunde ge honom full fokus. Han skötte sig galant och jag blev så oerhört stolt över min lille tiomånaders valp. Att han kunde ignorera allt som for förbi och ge mig en sådan bra kontakt kändes nästan häpnandsväckande. Jag börjar allt mer och mer känna att den träningsform jag valde att använda mig av verkligen gett resultat.
Snyggingen
Fotografering inbokad
Nästa söndag kommer bli en spännande dag. Då väntar en ny fotosession med Borvall. Temat är brudklädsel och platsen är Karlshamns museum. Mycket förberedelser väntar denna veckan, speciellt buketten som jag ska försöka binda. På fredag och lördag blir det till att finkamma stadens floristbutiker och torget på lämpliga blommor som kan göras sig bra i en bukett. Dessutom ska jag se till att den vackra klänningen hålls fin och skyddad. Jag kommer känna mig som en förvuxen maraäng i den stora vita kreationen. Men det kommer garanterat bli superkul. Förhoppningsvis kan jag få med Becca som assistens när allt ska kläs på och fixas.
När allt väl är färdigt och man står där framför kameran gäller det verkligen att skina. Hoppas kunna känna mig lite mer bekväm denna gången. Men det kommer gå jättebra. Mitt största problem är dock den därbuketten... samt att inte snava i den långa vita klänningen.
Figurant vid polisens fortbildning
Igår medverkade jag och två till ur volontärgruppen under polisens fortbildning. Även att det blev en del väntan var uppdraget oerhört roligt. Jag spelade rollen som en hysterisk och rädd flickvän till offret i det i scensatta dramat. Det var en väldigt spännande upplevelse att få delta vid en sådan här övning och få en större inblick i polisarbetet. Förhoppningsvis kommer jag kunna vara med vid fler utav de inplanerade fortbildningstillfällen som sker i oktober och november.
Phoenix har verkligen kommit in i den destruktiva åldern nu då han på ett ögonblick kan få för sig att demolera allt som kommer i hans väg. Oavsett aktivitetsnivå finns det altid lite energi kvar till att vässa tänderna på något i hemmet. Igår var det elräkningen som rök. Man kan inte annat än ta ett djupt andetag, andas ut och tänka sig att han snart kommer ur denna perioden. Tråkigt nog tillåter vädret fortfarande inte dragträning med fordon. Nu till helgen hoppas jag på bra väder så vi istället kan aktivera oss ute på klubben eller kanske lite sök eller spår.
"Urrrk... Mace-baciller!"
Kicken har fått förlängd semester...
Stirrar surt på smhi.se och svär över värmen och den höga luftfuktigheten som envist dröjer sig kvar. Förra veckan följdes vi nästan dagligen av tråkigt väder och temperaturer som förhindrade våra träningsplaner. Istället för att rulla ut kicken har vi valt lite canicross. Och man börjar märka att hundarna gillar inte läget. De vill få prestrera och arbeta ordentligt. Inte behöva småtrava kortare sträckor med en flåsandes matte efter sig. Samtidigt som vi här önskar bättre väder har vänner i norr redan fått säsongens första snö. Väderförhållandena här nere i syd är sämre än tidigare år. En tanke håller oss iaf på banan och det är att nästa höst ska vi inte bo här. Utan på en plats som lämpar sig bättre för dragträning.
Istället för dragträningen har vi jobbat vidare med lydnad. Dock behöver Phoenix mycket ensamtid med koppelträning för den lille filuren tar sig friheter och stänger av hörseln när han inte vill lyssna. Samtidigt som han är världens snällaste mot människr är han fruktansvärt envis och bestämd. Till råga på allt är det löpperiod i vårt bostadsområde. Vilket medfört att Mace har knäck i lurarna och endast en tanke i huvudet. Även att han är lite bråkig nu saknar jag inte att vara tikägare när den här tiden väl kommer. För en mer besärlig löptik än Luna det fick man leta efter.
Som avslutning bjuder vi på en liten bild som togs igår. Regniga dagar stannar vi hemma och leker istället. Dessa stunder blir en blandning av lek och lite enklare träning. Även om inte så mycket fastnar så har killarna iaf roligt.
Syskonkärlek
Sökträning
Gårdagens schema var väldigt pressat. men en spontan träningsrunda i skogen hann vi med. Dessutom fick vi med oss Fredrik till att fungera som figurant. Detta var Phoenix första sökträning och det gick över förväntan bra. Mace far iväg som ett skott. Tråkigt nog vågar jag inte ha honom lös så här års. Speciellt inte i det skogspartiet med vägen alldeles för nära. Dessutom hölls det tydligen en kattutställning bara ett stenkast från skogen.
Phoenix fick bara kortare sträckor. Med avsikt för att han verkligen skulle lyckas. Nästa gång hoppas jag kunna få med ytterligare en person som kan stanna hos den koppelbitande valpen. Mace sköter sig och väntar på sin tur. Om än kan han skälla lite och föra levande när han inte får skickas iväg. Planen är även att börja träna in att han ska hämta ett föremål från figuranten och föra det tillbaka till föraren. Visserligen hade det var kanon om jag hasde vågat släppa honom. Men eftersom han lätt slår dövörat till får det bli långlina ett bra tag till.
Dock lyckades jag stuka foten när man följde efter Mace. Den skadade foten satt stopp för mina planer att närvara vid polisens tillämpningsövning. Några ur vår volontärgrupp skulle varit med och jag hade verkligen sett framemot denna övning. Men med en skadad fot gjorde jag bäst i att stanna hemma.
Phoenix fick bara kortare sträckor. Med avsikt för att han verkligen skulle lyckas. Nästa gång hoppas jag kunna få med ytterligare en person som kan stanna hos den koppelbitande valpen. Mace sköter sig och väntar på sin tur. Om än kan han skälla lite och föra levande när han inte får skickas iväg. Planen är även att börja träna in att han ska hämta ett föremål från figuranten och föra det tillbaka till föraren. Visserligen hade det var kanon om jag hasde vågat släppa honom. Men eftersom han lätt slår dövörat till får det bli långlina ett bra tag till.
Dock lyckades jag stuka foten när man följde efter Mace. Den skadade foten satt stopp för mina planer att närvara vid polisens tillämpningsövning. Några ur vår volontärgrupp skulle varit med och jag hade verkligen sett framemot denna övning. Men med en skadad fot gjorde jag bäst i att stanna hemma.
Träning på klubben
Igår tog vi en heldag ute på klubben med avsikt att träna och leka lite. Att enbart träna får killarna att snabbt tappa intresset. Därför är det bästa sättet att bibehålla deras intresse att helt enkelt variera. Vilket innebär att det blir en hel del lektid. Men den i sig blir även träning eftersom det ger ett lysande tillfälle att träna inkallning och hålla ordning på leken. Längre ned finns ett väldigt kort klipp från vår träning med inkallning under lek.
I övrigt gick träningen si så där. Phoenix var på hugget som vanligt. Vilket inte direkt bjöd in till lugna sitt- eller ligg övningar. istället blev det lite passivitet, inkallning och lite lek för hans del. Mace hade knäck i lurarna så för honom blev det enbart tre inkallningar och sen försökte vi få till fotgåendet igen. Han har satt i system att inte vilja följa med när man går. Utan att man måste påminna honom. Där blir det att gå tillbaka till ritbordet och tänka ut en ny plan för herr trams.
Träningen bjöd även på en liten överraskning. Eller man ska väl snarare säga att Phoenix bjöd på en överraskning då han plötsligt tagit sig loss och rusade in på planen. Det visade sig att den lille terroristen tuggat av ett koppel.
Inkallning under lek
Lille-putten på språng
Phoenix har inte en chans mot Mace när det gäller hastighet
Crazy dog
Långbenta pojkar
Lat-söndag med lite canicross
Denna söndag började verkligen med att vi alla tre låg på latsidan. Men runt tretiden började det krypa lite väl mycket i tassarna på hundarna. Vilket innebar att vi tog en spontan canicross runda. Mace var bitvis lite ofokuserad. Tror nog det är läge att hämta in en hare snart så han inte sätter detta i system. För då kan dumheterna smitta av sg på Phoenix. Tog med min lilla rosa VADO ut och provfilmade lite. Vädret har tyvärr inte varit på vår sida den senaste veckan. Men skam den som ger sig. Matte får istället se till att röra lite på sig.
Resten av kvällen kommer ägnas åt skolarbete och en stund med ett hidden objects-spel. Spelsuget går verkligen i banor. Ibland faller andan på och då kan man bli sittande en ganska bra stund. Killarna ska nu få vila resten utav kvällen. För imorgon stiger vi upp tidigt och förbereder oss för lydnadsträning.
Resten av kvällen kommer ägnas åt skolarbete och en stund med ett hidden objects-spel. Spelsuget går verkligen i banor. Ibland faller andan på och då kan man bli sittande en ganska bra stund. Killarna ska nu få vila resten utav kvällen. För imorgon stiger vi upp tidigt och förbereder oss för lydnadsträning.
Ha en supertrevlig söndag allihop
.
Grabbarna har nyligen startat och Mace måste givetvis
försöka ge Phoenix ett litet tjuvnyp.
försöka ge Phoenix ett litet tjuvnyp.
Detta var verkligen inte Mace runda. Framåt slutet hade han tröttnat
och var mer fokuserad på en löptik som passerat oss.
Det mänskliga sinnet
Bloggen har varit väldigt tyst sen kameran gick sönder. Äntligen har jag fått en ny som bara väntar på att få komma till användning. På måndag är lydnadsträning inplanerat. Dessutom får vi en fotograf på plats. Nu gäller det bara att hålla tummarna för vädret.
Vid sidan av hundarna och träningen har jag fått veta mer om mina höftproblem. Som ytterst få vet om är jag född utan höftskålar, vilket medförde stora komplikationer under min uppväxt. Ideligen hoppade höftkulan ur de skålar som bildats i efterhand. Vilket ledde till fruktansvärda smärtor när en höft hoppar "ur led". Som tur är har jag inga problem med höfterna idag. Utan jag kan röra på mig hur mycket jag vill. Jag har nu fått mer information om detta medfödda fel vilket kallas höftledsluxation. Det visar sig att problemen är ärftliga och jag kan få stora problem under och efter en eventuell graviditet. Vilket innebär att jag absolut inte bör saffa egna barn i framtiden. Dels för att bespara mig själv stora problem, men även för att inte sprida höftproblemen till andra generationer.
Tidigare har jag alltid varit på det klara med att jag inte vill ha familj, det intresserar mig inte. Men när sådan här information kommer upp till ytan börjar man fråga sig om man kanske inte någonsin kommer sakna det. Människans sinne är verkligen underligt. Hon vill alltid ha det hon inte kan/bör få.
Vid sidan av hundarna och träningen har jag fått veta mer om mina höftproblem. Som ytterst få vet om är jag född utan höftskålar, vilket medförde stora komplikationer under min uppväxt. Ideligen hoppade höftkulan ur de skålar som bildats i efterhand. Vilket ledde till fruktansvärda smärtor när en höft hoppar "ur led". Som tur är har jag inga problem med höfterna idag. Utan jag kan röra på mig hur mycket jag vill. Jag har nu fått mer information om detta medfödda fel vilket kallas höftledsluxation. Det visar sig att problemen är ärftliga och jag kan få stora problem under och efter en eventuell graviditet. Vilket innebär att jag absolut inte bör saffa egna barn i framtiden. Dels för att bespara mig själv stora problem, men även för att inte sprida höftproblemen till andra generationer.
Tidigare har jag alltid varit på det klara med att jag inte vill ha familj, det intresserar mig inte. Men när sådan här information kommer upp till ytan börjar man fråga sig om man kanske inte någonsin kommer sakna det. Människans sinne är verkligen underligt. Hon vill alltid ha det hon inte kan/bör få.
Förra veckans upptåg
Under hela veckan har vi haft fullt upp här hemma. Det har varit kursavslut, förberedande arbeten och väldigt mycket politik. Tyvärr gick kameran sönder under en långpromenad. Bilderna kunde räddas, men kameran är död och begraven. Detta medför att inga nya bilder kommer läggas upp för en tid. Men vi bjuder på lite bilder från vår långpromenad söndagen den sjunde september.
I övrigt har studierna rullat på och juridikskursen avslutades med toppbetyg. Vilket kändes oerhört skönt. På onsdag ska jag föra ett argumenterande tal som handlar om uppförandet av en hundrastgård i vår lilla stad. Det käns väldigt skönt att studierna rullar på nu. Men med alla kurser igång finns det en risk att det blir kollisioner framöver.
Lillemannen
On the road again
Kikar på ponnyridningen
Näthat och uppmaning till självmord
Det här rör varken mina hundar eller vår träning. Men jag skriver med anedning av ett inlägg jag nyligen snubblade över. Skribenten skriver för att få ut sin frustration och söka medhåll i en situation som varit påfrestande för skribenten. Detta har jag full förståelse för eftersom de sociala medier vi omger oss med breddar vårt kontaktnät och när som under dygnets timmar möjliggörs kontakt med andra människor. Vad jag vill poängtera här är inte skribentens frustration över situationen, utan vad denne skriver öppet på sociala medier.
Idag blir näthat och mobbing allt vanligare på internet. Detta resulterar i förödande upplevelser och livsval för de individer som drabbas. Näthatet och dess utbredning får ofta stor publicitet i media. Men ändå fortsätter näthatet att eskalera och vi förstår nog egentligen inte vilken skada det kan medföra för de som drabbas. För att snabbt låta fingrarna dansa över ett tangentbord och bilda tecken på en skärm går oerhört fort. Men den skada de skrivna orden kan medföra går oss ofta förbi. Man kan se hur grupper utav människor sluter sig upp och samlas bakom starka åsikter och hetsiga uppmaningar. Fastän dessa personer aldrig skulle yttra något sådan på öppen gata. Det är som att internet fortfarande är en slags fantasivärld där vi kan leva ut våra känslor, här kan vi bli upprörda. För det drabbar ju ingen, eller?
Jag vill då knyta tillbaka till inlägget jag nämnde tidigare och peka på en enda mening som gav mig kalla kårar. Skribenten menade säkert innerst inne inte den uppmaning som meningen innebär. Men ändå bär orden med sig oerhörd kraft. En kraft som gör mig lite mörkrädd inför framtiden och vårt sätt att kommunicera via sociala medier. För orden som skrevs var starka och lyder: Nä sånna kärringar kan gå och dränka sig. För mig är detta magstarkt och alltför hårt för att någonsin yttra om eller mot en medmänniska, inte ens via ett tangentbord. För det är en klar uppmaning om självmord som riktar sig till en specifik folkgrupp. Jag vill ännu en gång poängtera mina misstankar om att skribenten egentligen inte menade att uppmana till självmord. Utan meningen var säkert ett resultat utav frustration och ett behov av att ventilera sig lite. Men vi måste ändå påminna oss själva att det som skrivs på sociala medier snabbt kan spridas, eskalera och få påföljder.
Därför skulle vi alla behöva ta en minut och läsa igenom allt vi skriver innan texter och inlägg delas och därmed fråga oss själva: Vad önskar jag förmedla? och Vad är det innerst inne som mina ord och språk uttrycker? Den korta stund har vi alla råd att undvara.
Jag vill då knyta tillbaka till inlägget jag nämnde tidigare och peka på en enda mening som gav mig kalla kårar. Skribenten menade säkert innerst inne inte den uppmaning som meningen innebär. Men ändå bär orden med sig oerhörd kraft. En kraft som gör mig lite mörkrädd inför framtiden och vårt sätt att kommunicera via sociala medier. För orden som skrevs var starka och lyder: Nä sånna kärringar kan gå och dränka sig. För mig är detta magstarkt och alltför hårt för att någonsin yttra om eller mot en medmänniska, inte ens via ett tangentbord. För det är en klar uppmaning om självmord som riktar sig till en specifik folkgrupp. Jag vill ännu en gång poängtera mina misstankar om att skribenten egentligen inte menade att uppmana till självmord. Utan meningen var säkert ett resultat utav frustration och ett behov av att ventilera sig lite. Men vi måste ändå påminna oss själva att det som skrivs på sociala medier snabbt kan spridas, eskalera och få påföljder.
Därför skulle vi alla behöva ta en minut och läsa igenom allt vi skriver innan texter och inlägg delas och därmed fråga oss själva: Vad önskar jag förmedla? och Vad är det innerst inne som mina ord och språk uttrycker? Den korta stund har vi alla råd att undvara.
Phoenix gör stan osäker
Denna söndag har verkligen fokus riktats mot hundarna. Morgonen började klockan 07:00 med en träningsrunda i det fina vädret och lite efter 14:00 lämnades Mace hos Hubbe. Phoenix och jag fortsatte sen själva in till torget för lite miljöträning i folkvimlet. Lill-grabben fixade det galant och bjöds givetvis på en liten glass medan vi satt på torget. Där mötte vi stans modigaste lille gråsparv som vågade sitta tio centimeter från Phoenix tass. Tur nog för sparven mumsade hunden på våffla och hade inte tid att bry sig om den närgångna fågeln. Under vistelsen i centrum fick vi även ett par förfrågningar om ras eller där främlingar undrade om Phoenix är en schäfer... Slutligen tog vi en snabb sväng ned till den lilla parken för att givetvis posera lite på trappen.
Efter att ha diskuterat Mace behov av kontroll och struktur i sin vardag så har jag beslutat mig för att försöka göra upp en klar struktur och dagordning för honom. I hopp om att det ska göra honom mer trygg till vardags. Dock märkte jag en klar skillnad på hans mentalitet efter det att han fått jobba i selen. En klar rutin och dragträning kan säkert få honom att må mentalt bättre den tid vi ska bo kvar.
Stadens gladaste lilla pojk
Lille herr långbent
Startskottet för hösten
Den tidiga söndagsmorgonen bjöd på kanonväder och en temperatur på 9 grader. Vilket inte kunde innebära annat än att snabbt fixa till kickbiken, packa väskan med draggrejer och sen ge sig av tillsammans med hundarna. Dock stötte vi på ett stort hinder då jag halvvägs upptäckte att jag glömt packa ned hundarnas dragselar. Man ska aldrig ge sig av utan att dubbelkolla att allt är med. Det blev bara att vända och köra tillbaka. Vilket innebar att vi inte kom igång riktigt så tidigt som jag hade hoppats. Träningsrundan gick nästan lite som väntat efter en sommar med otränade hundar som inte fått dra på länge. Men vi körde den planerade sträckan och nu vet jag verkligen vad jag ska göra annorlunda nästa gång. Dessutom har de nu fått rasa av sig det värsta och kan förhoppningsvis sköta träningen bättre nästa gång.
När vi väl kom hem var Mace verkligen nöjd. Han har varit väldigt lugn hela dagen. Vilket tyder på att dragträningen verkligen var vad han behövde. Tidigare har det nästan krupit under skinnet på honom. Det blev inga action-bilder, vågar mig inte på det efter förra höstens vurpa då jag bokstavligt talat stod på huvudet. Men om någon vecka ska vi få sällskap av fotografen Kristofer Borvall som kommer fåga oss genom kameralinsen.
När vi väl kom hem var Mace verkligen nöjd. Han har varit väldigt lugn hela dagen. Vilket tyder på att dragträningen verkligen var vad han behövde. Tidigare har det nästan krupit under skinnet på honom. Det blev inga action-bilder, vågar mig inte på det efter förra höstens vurpa då jag bokstavligt talat stod på huvudet. Men om någon vecka ska vi få sällskap av fotografen Kristofer Borvall som kommer fåga oss genom kameralinsen.
Stor och liten
Alltid redo!
Back to school
Sista lediga dagen och imorgon bär det återigen av till skolan. Höstens studier förväntas bli väldigt intressanta speciellt kursen: Rätten och Samhället vilken jag verkligen ser framemot. Det känns oerhört skönt att sommaren äntligen går motsitt slut och höstens träning kan börja. Sen en tid tillbaka har dragfolk runt om i landet påbörjat höstträningen och det känns så sköntatt snart kunna ansluta sig till denna skara. Men tills dess blir det småjoggande med dragbälte och promenader med klövjeväskor. Lille Phoenix får ännu inte bära tyngd, utan ska mest lära sig gå med väskan. Mace har under sommaren börjat bredda frampatiet lite och äntligen passar Lunas gamla sele med väskor. Idag gjorde vi en premiärtur och för första gången fick Mace prova väskorna. Han skötte sig jättebra och traskade på som om han inte gjort annat. Vikten höll jag låg eftersom jag vill mjukstarta och succesivt öka vikten. Eftersom sommaren varit så varm och jobbig har vi inte kunnat gå några längre rundor. Vilket resulterat i att Mace nog tappat lite muskler.
Häromkvällen drog vi med oss Hubbe och Hades ut till klubben i asarum för lite lek i den inhägnade träningsplanen. Till min stora förvåning skötte sig Phoenix perfekt vid inkallningen och han fick även testa på att lek-kampa med Hubbe. Mest för att se om han hade samma kamplust när någon annan höll i bitstocken. Phoenix har väldigt högt föremålsintresse och en kamplust som inte går av för hackor. Som avslutning fick den lille busen springa och söka upp mig i mörkret, vilket han klarade galant. Mace däremot var ofokuserad och ville mest undersöka stängslet och eventuella rymningsställen. Iom hans beteende kände jag mig inte alls lika lugn som jag hade hoppats. Vi ska göra om besöket någon kväll när det fortfarande är ljust för att se om Mace kanske kan vara mer fokuserad. När vi väl kom hem somnade slocknade båda killarna som små ljus.
Underbart väder
Ikväll har vädret varit riktigt bra för att vara sommarväder. För att rensa tankarna packade jag och grabbarna ihop oss och gav oss ut på en promenad. Det var oerhört skönt att få traska på i lugnt tempo och släppa staden lite för ett tag. Phoenix uppskattade verkligen den nya miljön och ville mest springa runt som den tokiga valp han är. Trotts busandet lyckades jag fiska upp kameran och fånga dem på några bilder. Även om de på lilleman mestadels är suddiga. Nätterna blir allt kyligare och kyligare nu. det får en verkligen att längta till hösten. Blev även ett koppel fattigare idag eftersom Mace slet av det under förmiddagens lydnadsträning när han tillfälligt stod bunden och jag koncentrerade mig på Phoenix. I fortsättning kommer jag nog få införskaffa en kedja till de träningstillfällen då Mace inte ritkigt kan vänta på sin tur.
Den finaste mörke prinsen
Lill-Phoenix med "myror i rumpan"
Skam den som ger sig
Äntligen har den hemska sommarvärmen släppt sitt grepp om vår lilla stad. Svalkande vindar blåser in och lockar med höstkänslor. Hundarna är som tokiga och känner på sig att det blir svalare ute. Lillemannen har varit som en kruttunna de senaste veckorna. Har man en siberian husky förstår man att ibland räcker det inte med hjärngympa. Rasen har ett enormt stort behov av att få sträcka ordentligt på benen. Speciellt unghundar men så mycket energi att de stundtals är som små raketer. Dock föredrar jag att hålla sådana energi-utbrott kontrollerade och passar på att låta Phoenix få selen på sig och istället jobba framåt i lugn takt. Jag litar verkligen inte på det lilla trollet till att vara helt lös och leka . Så fram tills jag hittat en lämplig inhägnad blir detta lösningen för honom. Idag har temperaturen legat på en behaglig och sval nivå. Vilket innebar attkvällningen spenderades med hundarna i sele och mig småjoggandes efter.
Under sommaren har mycket träning gått åt för att Mace mentat sett ska kunna hålla sig i skinnet när han drar bredvid en annan hund. Idag testade jag att ha båda bredvid varandra och de skötte sig så otroligt fint. Det värmde nästan lite extra och jag hade önskat att vädret varit ännu bättre. Men man kan inte få allt. Det blev bara en kortare vända som de fick trava på bredvid varandra. Tanken bakom träningen handlade inte om något fysiskt eller att de skulle "ta ut sig". Det hela var enbart mental-träning och för att grabbarna grus ska lära sig sammarbeta. Vilket de börjar kunna göra riktigt bra nu. Skam den som ger sig!
Jag kapitulerar
Temperaturen håller envist i sig och jag har tappat räkningen på hur länge denna värmebölja varat. Igår nådde jag gränsen för vad min kropp faktikt klarar av. Trotts stillasittande inomhus, svalkande handdukar över axlarna, gott om vatten och vätskeersättning så sade tillslut kroppen ifrån. Vid lunchtid började vad som skulle bli huvudvärken och illamåendet från helvetet. Innan klockan ens hade hunnit bli tre på eftermiddagen kom vätskan upp igen och man låg böjd över toalettstolen. Resten utav dagen var jag sängliggande och orkade med stor möda gå ut korta rundor med busarna. I mitt illa tillstånd var jag ändå tacksam att hundarna klarade värmen och situationen bättre än vad jag gjorde.
Så en liten varning till alla i värmen. Solsting och överhettning kan komma snabbare än vad man tror. Även om man tror sig vara kyld och ha nog med vätska. Var försiktiga, värmen är farligare än vad man kan tro. Och att exempelvis köra bil eller annat motorfordon kan resultera i livsfara om man själv blir överhettad.
Okej sommar, du vinner. Jag kapitulerar... Kan du inte bara vara över nu?
Okej sommar, du vinner. Jag kapitulerar... Kan du inte bara vara över nu?
Bild från www.mollysfund.org
Bilen är en dödsfälla
Det nämns till höger och vänster, varningar om att man inte ska lämna djur och barn i bilar när sommarvärmen råder. Även om bilen står i skugga kan inte luften cirkulera och bilen blir som en bastu. Temperaturen stiger och kan sluta riktigt illa för den som är istängd. Vid lunchtid idag passerade vi förbi en danskregistrerad bil där en weimaraner satt instängd i bagageutrymmet. Hundstackaren hade inget vatten och inte ett enda fönster var nedvevat. Istället för att gå hem direkt cirkulerade vi runt området och höll lite koll på bilen. Det verkade ite vara någon fara med hunden, dock var det svårt att se genom de väldigt mörka rutorna. Men en temperatur på 30 grader måste det ha varit olidligt att sitta i värmen. Även att bilen var parkerad i skugga.
Efter en halvtimme kom ägarna och man kan ju undra hur länge de egentligen hade varit borta. De tar inte ens ut hundstackaren, utan sätter sig i bilen och bara kör iväg.
Det är oerhört trist att vuxna människor beter sig värre än barn och sätter direkt avigsidan till när något inte passar. Många gånger har barn lättare att ta till sig information som ges än vuxna som alltför ofta "vet bäst själva". Det är trist när människors ego kan bli livshotande för barn eller djur. Tänk efter innan du parkerar och lämna inte hunden ensam.
Efter en halvtimme kom ägarna och man kan ju undra hur länge de egentligen hade varit borta. De tar inte ens ut hundstackaren, utan sätter sig i bilen och bara kör iväg.
Det är oerhört trist att vuxna människor beter sig värre än barn och sätter direkt avigsidan till när något inte passar. Många gånger har barn lättare att ta till sig information som ges än vuxna som alltför ofta "vet bäst själva". Det är trist när människors ego kan bli livshotande för barn eller djur. Tänk efter innan du parkerar och lämna inte hunden ensam.
Sommar och sommarträning
Äntligen är festivalerna över och med det kommer det nu dröja lite innan det bar av på volontäruppdrag igen. Östersjöfestivalen var stökig den andra natten och tyvärr inträffade en del tråkigheter under sista natten. Alltid lika trist att vart än festivalerna drar fram föjer fylla, bråk och misshandel. Resten av sommaren kommer nu läggas på studierna och hundarna. Det är knappt en månad kvar tills skolan börjar igen, så nu gäller det att lägga in en högre växel.
Idag strålade solen, men en sval bris svepte över staden. Därför passade vi på att testa träningsväskan som Mace tidigre haft. Tanken med den är att de ska vänja sig vid en klövjeväska, men som inte har någon tyngd i sig. Utan väskorna r stoppade med tidningspapper för att hunden ska vänja sig vid att den blir lite bredare med väskan. Det gick jättebra och lille Phoenix skötte sig fint den lilla promenaden runt Karlshamnsenergi.
Juli börjar äntligen gå mot sitt slut och augusti närmar sig. Sommaren kommer snart bli till höst och när man tänker tillbaka på sommardagarna som gått känns det som att man missat mycket. Detta kan vara min sista sommar i Karlshamn och vad som är trist är att vännerna inte ritkigt förstått det än. Under helgens arbete träffade jag på en berisad Torsten som babblade om att jag sen skule komma tillbaka. men jag vill inte tillbaka. Jag kommer sakna mina vänner, men min framtid finns inte i Blekinge.
En sommarhälsning från grabbarna bus
Rumsren
Äntligen kan jag konstatera att lillemannen börjar bli rumsren. Det har inte inträffat någon olycka inomhus på över en vecka. Dessutom har han börjat säga till tidigt om morgnarna. Sen kan man fundera på om Phoenix gör sig hörd för att han behöver gå ut, eller om det är för att han vill ha uppmärksamhet. Hans sätt att väcka mig är dock inte lika vänligt som hos andra valpar. Phoenix däremot gör hopp-attacker rätt upp i sängen och studsar runt. Vilket gör det omöjligt att försöka sova.
Äntligen har värmen tagit semester och istället bjuds vi på regn och svalare temperaturer. Veckan som gått var så varm att det var jobbigt att ens vara vaken. Vi hade en bit över 30 grader vilket gjorde det olidligt att vistas utomhus. Jag skulle verkligen inte tacka nej till lite hösttemperaturer nu. Mace är som en kruttunna redo att explodera. det varma vädret har gjort att han inte orkat få utlopp för all den fysiska energi han bär inom sig. Lite härligt dragväder vore fantastiskt nu.
Äntligen har värmen tagit semester och istället bjuds vi på regn och svalare temperaturer. Veckan som gått var så varm att det var jobbigt att ens vara vaken. Vi hade en bit över 30 grader vilket gjorde det olidligt att vistas utomhus. Jag skulle verkligen inte tacka nej till lite hösttemperaturer nu. Mace är som en kruttunna redo att explodera. det varma vädret har gjort att han inte orkat få utlopp för all den fysiska energi han bär inom sig. Lite härligt dragväder vore fantastiskt nu.
Dopp i havet
Värmen kryper uppåt och termometern visade idag 32 grader. Vilket resulterade i många stillasittande timmar inomhus. Men när äntligen solen gick ned och temperaturen sjönk, så passade vi på att tillsammans med Hubbe och Hades gå ned och bada i havet. Efter mycket bad, lek och grävande ligger nu två trötta små huskies och inväntar släckning. Mace har aldrig tyckt om att jag är vaken när han är trött och vill sova nattetid. Stör ej den Mace som vill sova...
