Studieuppgift: Kommunicera mera
Det är sällan man tänker på vad ett möte med andra människor verkligen innebär och vad vi går miste om i en konversaion genom att förflytta vårt umgänge ut till webben. Detta enorma nät möjliggör för oss att knyta nya kontakter värden över, men hur ofta har man egentligen kontakt med alla de där 483 vännerna på facebook?
Jag har under min fritid läst om och undersökt vårt fantastiska kroppsspråk och anser att mycket av det går förlorat genom att vi inte möts lika mycket längre. Istället för miner, kroppshållning och gester har vi idag istället smilies. Dock finns det en väldigt stor skillnad. För vår kroppsliga kommunikation har utvecklats under så lång tid och är så inpräntad i oss att vi förstår den utan att behöva sätta fingret på exakt vad allt betyder. Smilies däremot blir alltför ofta missförstådda och kan ha olika betydelser från person till person. Vilket medför att användandet av dessa små bilder kan ge en oönskad respons.
Men dessa små gula gubbar är inte enbart av ondo. För i en värld där vi kommunicerar alltmer med varandra via tangetbord och telefoner är det viktigt att kunaförmedla en känsla till det man skriver. Borde vi lägga ifrån oss tangentborden och gå ut och möta människor mer? Jag tror inte det, snarare att vi behöver finna en god ballans i vår kommunikation. För ett äkta möte med en människa kan inte ersättas av alla smilies eller tummar upp i världen.
Studieuppgift: Bloggen - Det personliga skyltfönstret
Idag har de flesta en egen blogg och anledningen till att man startat en blogg har visat sig hänga ihop med en förränding i ens liv. Många bloggar om deras träningsliv, sin graviditet, sin receptsamling, nymålade möbler, sina studier osv men en röd tråd man ofta ser är just att personen började blogga efter eller när något nytt inträffat, något som fick individen att ta det där sista steget och öppna upp fönstret in till ens privatliv.
För omkring 5-8 år sedan var bloggen inte alls lika accepterad utan ansågs nästan lite skrytsam och många resonerade med "vem vill veta vad som händer i mitt liv...". Dock genom Facebook, Twitter och Instagram har vi öppnat upp oss mer och känner idag nästan ett behov av att dela med oss av vad som sker i en öppen dagbok på nätet. Dock är det väldigt mycket som aldrig publiceras i denna dagbok, utan här önskar man fortfarande hålla en välputsad fasad.
Vad som tenderar att ske är att var och varannan blogg liknar varandra utan att någon sticker ut. Idag är bloggarna snygga, vita, rena och pryds av korta texter och ofta snygga bilder som man lärt sig fota efter någon kort fotokurs. Med den moderna tekniken kan vi alla vara skribenter och låta våra alster publiceras på precis det sätt vi önskar.
Vad hade bloggen kunnat vara? Man hade säkerligen kunnat använda en blogg på ett mycket mer praktiskt sätt där inte varje sida fylls med kattungar, bullar eller bilder på småbarn. Istället skulle ma kunna låta det bli ett skyltfönster för en själv som person i vilket man försöker visa fram sig på en eventuell arbetsmarknad.
Jag har själv funderat lite kring varför jag kom att starta denna blogg. Det är egentligen väldigt svart på vitt, för precis som så många andra kände man nog ett behov av att synas och verka mer engagerad inom mitt område. Men kanske det bästa sättet att bli accepterad inte är genom att skriva menlösa ord på en sida ingen läser. Kanske man istället borde gå ut och föra sin talan öppet istället?
Studieuppgift: Sociala medier
När man öppnar Facebook eller något av många andra sociala medier som finns därute möts man alltför ofta av ett myller av perfekta fasader, bullbak och en otrolig lycka folk försöker gestalta. Har vi gått så långt att vi inte längre kan känna lycka för stunden, utan måste fotografera, föreviga och sprida allt som händer för att det ens ska kännas verkligt har behovet av bekräftelse från andra blivit en alltför stor del av vårt dagliga liv?
Många börjar dagen med att kolla av sina sociala medier, eller gör det samtidigt som frukosten inmundigas eller man gör sig redo för att skynda iväg till jobbet. Idag omges vi ständigt av teknik som gör det möjligt för oss ständigt kunna uppdatera världen om allt vad som händer i våra liv. I allt större utsträckning verkar det som att människors sociala liv flyttas från gemenskapen kring matsalsbordet till nätet och den virtuella plats många snart kan kalla sitt andra hem.
Allt som sker i vår vardag måste även publiceras på våra sociala medier för att stärka oss själva och insupa oss all den bekräftelse andra överöser oss. Frågan är hur verklig denna bekräftelse är och om inte de sociala medierna ibland upptar lite väl mycket av vår vardagliga tid. För om man känner ett tvång att lägga ut bilder på barnens födelsedagstårta eller om man känner att man måste toppa väninnans status med en än bättre, då kan man undra om de sociala medierna inte intagit vårt personliga vardagsrum lite väl mycket.
Jag är säker på att någonstans kommer det få ett slut, där vårt privatliv inte längre känns meningsfullt att hängas ut för allmän beskådning. Utan där vi inser att den personliga integriteten är viktigare än några 'likes' på facebook.
När polletten väl trillar ned
När träningen rullar på och allt faller på plats blir man alltid lika glad. Mace var idag oerhört duktig och briljerade med apportbocken. Han tog den så fint i munnen och höll den i ett par sekunder. Oavsett att han har sin oro kan man inte annat än bara älska den hunden när han visar hur duktig han verkligen kan vara. Vi ser inte ut att få någon ordentlig vinter, utan vi kommer nog fokusera lite mer på lydnadsträningen och likaså draget. Det hade varit kul att gå långa promenader och leka i snön, men den lär låta sig vänta.
Dock envisas Mace fortfarande att vid läggandet lägga sig helt fel. Istället för att ligga korrekt lägger han sig alltid långsamt och i en halvcirkel. Jag får llt gnugga de grå och försöka finna ut en lösning.
Årets sista dag
År 2014 lider mot sitt slut och jag kan inte sticka under stolen med att säga annat än att året varit väldigt händelserikt. Detta var året jag började studera, året jag lade om mat- och dryckesvanor och bäst av allt, året då Phoenix flyttade in. Det kommande årets första halva kommer inte skilja sig speciellt mycket från föregående, men till sommaren höjer vi blicken och styr kosan bort från södra Sverige.
Igår avslutade vi året med en härlig, nattlig dragr´tur och passade även på att köra trespann för första gången. Nyårsafton hoppas jag kommer förflyta lika snabbt somdenna afton anlänt. Mace som inte tycker om smällare och fyrverkeri ser nog helst att kvällen bara skulle slukas upp och försvinna, eller åtminstone alla fyrverkerier. Nästa nyår ska han inte behöva bo så här.
Gott nytt år!
Dragrunda kring Ryssberget
Idag besökte vi Sarah och hennes sambo för att passa på att köra tillsammans. Vägladet och temperaturen var över förväntan och trotts isfläckar gick det väldigt bra för våra två ekipage. Hundarna skötte sg över förväntan och även om nu Phoenix och Aslan visade sig vara en ritkigt bra kombination, gjorde även Vilse och Mace bra ifrån sig. Det känns väldigt skönt att kunna blicka tillbaka på dagens träningsrunda och fundera framåt för kommande turer. Att få träffa Mace's kullbror och se hur lika de båda är i sättet var väldigt intressant och man kunde bolla tankar kring grabbarnas 'fix'.
Minusgrader
Den långa väntan är över och kung Bore har äntligen skänkt oss minusgrader. När man vaknade idag och möttes av -8°C blev man lite extra glad. Hundarna var helt lyriska och har studsat runt och lekt på varenda isfläck vi hittat. Tur nog fick vi relativt regnfri dagar nu innan så marken är torr och körvänlig. Planen är att det ska bli någon/några dragrundor denna helgen. Men kylan stannar inte länge. Redan på söndag ser vi ut att få temperaturer över nolan igen. Vintrarna här nere är verkligen inget att hänga i julgranen.
Hela julafton lekte grabbarna grus med sina julklappar. De hemmtillverkade leksakerna kom väl till pass och min symaskins sömnadskraft fick allt prövas. Allra bäst var den halvmjuka kampleksaken i fuskpäls. Den kommer bli superbra på träningsplan. Hoppas kunna undvara några timmar och åka iväg för lite hundträning. Men studierna går först och under de dagar som passerat har jag inte hunnit få hälften gjort av allt jag borde.
Santa's little helper
Ikväll har Phoenix hjälpt till att klä granen. Visserligen var han mer intresserad av att leka med julgranskulorna (i plast) än att vara behjälplig. Lyckligtvis ger han den mindre uppmärksamhet än vad jag befarat. Kanske granen kan få stå tills dess att jag själv väljer kasta ut den. Bara två dara kvar till julafton, alla klappar är köpta och maten ordnad. På sätt och vis känns det lite tomt att veta att de flesta spenderar den dagen tillsammans med nära och kära. Våra julaftnar tenderar att bli väldigt lika vanliga dagar. Men vi gör det bästa av det. Detta år kommer det knappt finnas tid åt att tänka på att det egentligen är jul. Traven med skolarbete når mig nästan uptill hakan och imorgon ska jag hämta ny kurslitteratur för en kurs jag måste få klar innan den 18:e januari.
Man blir trött av att klä en julgran
Ingen snö
Vi har nu nått den 21:e December och inte en snöfliga har fallit. Dagarna avlöser varandra med regn och plusgrader. Vore väldigt trist om vi nu skulle få en lika snöfattig vinter som förra. Men vi hänger inte läpp, istället får vi passa på att använda kicken så mycket det bara går innan vägarna blir rena isgatorna. Inatt blev det en kort tur i mörker. Mace fjantade sig och det märks att han är i behov av regelbunden körning nu. Annars börjar Mace tramsa och ska lekbita Phoenix om man ökar hastigheten.
Den sista sträckan inatt blev lite mer spännande än vad jag hade önskat eftersom en kanin for ut rätt över vägen två meter från hundarna som genast vile rusa efter. Skönt nog så stannade de, men incidenten resulterade i ett svullet knä och blåmärke då jag slog i mittstången vid avhoppet. Nya tag och det vore kanske inte så dumt att införskaffa knäskydd.
Phoenix har inte tid för någon fotografering, han vills pringa direkt.
Draghunds-förar vision
Paus vid vattentornet
Ingen snö!
"Jag har alltid önskat mig en husky"
De senaste åren har mängden huskies nere i södra Sverige nästan explosionsartat ökat i antal. Allt ofta ser man söta valpbilder i FB grupper och nya ägare som stolt vill visa fram sin ögonsten. Att ha en söt liten gosig, huskyvalp är mångas önskan. vad få verkligen inser är vad den där söta lilla valpen en dag kommer växa upp till. För ungefär en månad sen kontaktade en ägare till en tvåårig huskyhane mig i förtvivlan. Hennes uppfödare hade med glädje sålt valpen till henne och menat på att en siberian hsky nöjer sig med skogspromenader. Kvinnan nästan grät när hon försökte berätta om vilka vardagliga problem hon hade och hur hon mer eller mindre gett upp. Den där söta hundvalpen hade snarare blivit ett problem.
Alltför många valpar och unghundar hamnar på Blocket och i en oönskad karussell av nya hem. Speciellt tragiskt är det med de valpar och unghundar som upplever detta under den period i livet de verkligen behöver stabilitet. Jag tror själv att en bidragande orsak är att antalet kennlar ökat markant och med det öppnat upp för en helt ny markad med huskies. En marknad dit de som ösnkar sig en vacker hund söker sig. En marknad där pengagiriga uppfödare säljer till de som är villiga att betala rätt pris.
Alltför många räknar inte med att en husky är en husky, utan låter rasens vackra utseende blockera allt sunt förnuft människan borde ha. Valptiden kan vara fantastisk, iaf de första fyra-fem månaderna. Men när valpen närmar sig 6-7 månader blir den alltmer krävande. Till skillnad från många andra raser är en husky avlad för att verkligen arbeta och det behovet kan i vissa fall komma tidigt. Två av mina huskies har golvat brukshundar när det kommer till aktiveringsbehov i ung ålder. Även om det rör sig om kortare aktiveringspass så har dessa två individer varit totalt utvilade och redo för nya äventyr efter en kort stunds vila.
Innan man börjar fundera på en husky bör man verkligen ta sig en funderare. Har man ändå någonstans bestämt sig och vill kontakta en uppfödare bör man dra öronen åt sig om denne hävdar att en husky är en perfekt familjehund. Givetvis är de bra familjehundar och riktigt trevliga, förutsatt att de får arbeta. En nöjd husky är oerhört vacker, medan en olycklig är fruktansvärd att se.
Fråga dig själv: Vad är det hos just huskyn som lockar?
- Gör dig själv en tjänst och besvara den frågan ärligt. För både din och hundens skull.
Den andre december
Dagarna rasar iväg och det är redan den andre december. På dagens schema stod lite lydnadsträning och långpromenader. Passade på att träna lite hundmöten i skogen. Även att killarna inte gör utfall intresserar de sig lite väl mycket för andra hundar, vilket jag inte gillar. Men efter många försök har jag insett att för att träna bort intresset, eller snarare kontrollera det krävs egentid och träning med varje individ. Med Phoenix i terror-åldern gäller det att lägga upp strategier för att minimera hans destruktivitet. Trotts aktivering har han en fruktansvärd förmåga att under korta ögonblick demolera allt med stoppning i.
Temperaturerna har nu hållit sig stadiga och innebär fantastiska dragmöjligheter. Till helgen hoppas vi kunna få ett par timmar över för dragträning.
Temperaturerna har nu hållit sig stadiga och innebär fantastiska dragmöjligheter. Till helgen hoppas vi kunna få ett par timmar över för dragträning.
Lugnet för stormen...
Vintern står för dörren
Det är med ett leende på läpparna man nu möter luften utomhus iförd vinterkläder. Efter att ha dragits med en alltför lång sommar börjar det äntligen dra sig ned mot temperaturer som håller sig konstant under 5 grader. Även killarna märker tydligt på temperaturskillnaden och verkar ha "vaknat till liv". Så här den siste november sitter jag och funderar kring allt som ska göras i december. Veckorna fram till nyårsafton är fullspäckade, dock inte med roliga aktiviteter tillsammans med hundarna, utan studier. Min julaftonsmorgon kommer innebära glögg och skinkmacka framför datorn för att förbereda mig inför proven som infaller i mellandagarna. Det är med jullov kan jag titta i månen efter...
Istället gäller det att jobba som en galning så jag åtminstone kan få någon dag ledig till vila och hundaktiviteter. Jag har dock kommit efter i Rätten och Samhället och behöver verkligen en spark i ändan för att få klart det sista i den kursen. Nu håller jag tummarna för att vi ska å en snörik och vit december så hundar och matte kan få glädjas.
Dessutom, efter tolvslaget på nyårsafton är det ett helt år sen jag intog en droppe alkoholhaltig dryck, vilket har varit en del i omställningen i mitt liv. Jag kan inte påstå att jag direkt saknat rusdryck, men jag har märkt en stor skillnad i det sociala. Sen jag helt lade av blir man inte längre bjuden hem till vänner under festliga förhållanden. Vilket känns fattigt och konstigt samtidigt om att det är synd att alkohol är så pass accepterad i sociala sammanhang att man är "konstig" om man inte dricker.
Istället gäller det att jobba som en galning så jag åtminstone kan få någon dag ledig till vila och hundaktiviteter. Jag har dock kommit efter i Rätten och Samhället och behöver verkligen en spark i ändan för att få klart det sista i den kursen. Nu håller jag tummarna för att vi ska å en snörik och vit december så hundar och matte kan få glädjas.
Dessutom, efter tolvslaget på nyårsafton är det ett helt år sen jag intog en droppe alkoholhaltig dryck, vilket har varit en del i omställningen i mitt liv. Jag kan inte påstå att jag direkt saknat rusdryck, men jag har märkt en stor skillnad i det sociala. Sen jag helt lade av blir man inte längre bjuden hem till vänner under festliga förhållanden. Vilket känns fattigt och konstigt samtidigt om att det är synd att alkohol är så pass accepterad i sociala sammanhang att man är "konstig" om man inte dricker.
Promenad i skogen
För att samla krafterna inför dagens studier gick vi en långpromenad i skogen och njöt i det fina vädret. Den senaste tiden har regnet avlöst vartannat och det känns som veckor sen man sist såg solen. Tanken var först att vi skulle dragtränat och haft fotografen Borwall till att ta riktigt bra bilder på grabbarna. Men det kommer garanterat fler heger med bra väder. Istället tog jag med min kamera och försökte få någon bild på grabbarna-bus. Mace var i vanlig ordning väldigt svår att få bra på bild, medan Phoenix är en riktig liten modell.
Det gäller att synas!
Nu när mörkret faller lite efter 16:00 på eftermiddagen gäller det att man är väl synlig ute. Reflexteckena jag designade och sydde själv av en avlagd reflexväst i vuxenskorlek kommer väl till pass under våra promenader. Jag blev så pass nöjd med resultatet att jag även sydde om ett par regnbyxor som var redo att kastas. Nu har även jag reflexer och syns kvällstid. Dessutom är byxorna perfekta som överdragsbyxor i detta blöta väder. När jag fotade hundarna i mörkret insåg man snabbt vilken skillnad en reflexväst verkligen gör.
Tidigt imorse samtidigt som solen höjde sig över staden promenerade vi ut och till vår stora lycka visade termometern 0. Nu går vi äntligen mot vinterns temperaturer.
Utan västarna vore hundarna väldigt svåra att se för medtrafikanter ute om kvällarna.
En söndagskväll på museet
Söndagens fotografering för Kristofer Borvall stod på Karlshamns museum och det var främst brudfotografering som stod på agendan. Resultatet blev lysande och jag tror vi alla fyra hade en kul stund innanför museets murar. Hade aldrig kunnat tro att jag skulle klä så bra i vitt.
Alltför ofta låter man någon i släkten fota bröllopsbilderna med sin vanliga vardagskamera, som ett sätt att spara lite på omkostnader. Vilket har fått bilderna ibland att mest se ut som något man tagit en vanlig onsdagskväll. Skulle det någonsin bli aktuellt för mig att vandra längs en altargång vet jag precis vilken fotograf jag ska försöka få till att ta bilderna. Oavsett kostnad. För de minnen bör bevaras både i hjärtat och i riktigt lysande foton.
Alltför ofta låter man någon i släkten fota bröllopsbilderna med sin vanliga vardagskamera, som ett sätt att spara lite på omkostnader. Vilket har fått bilderna ibland att mest se ut som något man tagit en vanlig onsdagskväll. Skulle det någonsin bli aktuellt för mig att vandra längs en altargång vet jag precis vilken fotograf jag ska försöka få till att ta bilderna. Oavsett kostnad. För de minnen bör bevaras både i hjärtat och i riktigt lysande foton.
Alla bilder ägs av fotografen Kristofer Borvall, men tillåts visas här. Hemsida http://www.kborvall.se/
Vi drar igång!
Äntligen ser det ut som att sommaren släpper sitt fasta grepp och låter hösttemperaturerna ta över. Hundarna kommer må oerhört gott av att äntligen kunna börja dragträna ordentligt. Efter att precis ha kommit in från en kort liten uppvärmningsrunda känner vi alla tre oss sugna på att verkligen komma igång. Nu siktar vi på bra träning, inga skador på varken hundar eller förare samt kanonväder med kyliga morgnar och torrt väder.
MUSH-barf månadens tävling
Pojkarna bus är anmälda till månadens tävling hos MUSH där det kort beskrivs varför de urfodras med en barf-diet. De har tidigare aldrig anmälts till någon tävling, men det kan vara en kul grej. Bekanta er gärna med oss och rösta gärna på killarna för att de ska få ännu mer gott i frysen.
Länk
https://www.mushbarf.com/sv/barf-erfarenheter/siberian-husky-hund/siberian-husky/bekanta-dig-med-barf-tillsammans-med-mace-och
https://www.mushbarf.com/sv/barf-erfarenheter/siberian-husky-hund/siberian-husky/bekanta-dig-med-barf-tillsammans-med-mace-och
Sy ditt eget reflextäcke av en reflexväst.
Häromdagen testsydde jag reflextäcken till hundarna av en vanlig reflexväst i vuxenstorlek. Resultatet blev bättre än väntat och hamnade här på bloggen. Som jag lovat kommer nu beskrivningen hur jag gick tillväga. Hoppas beskrivningen ska vara tydlig nog.
Ingen "köttbulle-lydnad"
Sen en tid tillbaka har jag kunnat konstatera att inga utav mina egna hundar någonsin tyckt om köttbullar, korv eller dylikt. Korv går de inte ens i närheten av och köttbullar duger som mest att leka med en stund. Idag testade jag ge dem en varsin och resultaten hamnade minst sagt i soporna. Jag kunde därför inte låta bli att ändra texten till Astrid Lindgrens "Köttbullevisan" och tillägna den mina hundar.
Köttbullar, köttbullar, köttbullar,
Inga flera köttbullar, fula bleka köttbullar.
Inga flera köttbullar, smaklösa köttbullar.
Inga flera köttbullar, tjocka runda köttbullar.
Inga flera köttbullar, jag gillar inte köttbullar
för de smakar inte bra och det vill jag inte ha!
Inga flera köttbullar, fula bleka köttbullar.
Inga flera köttbullar, smaklösa köttbullar.
Inga flera köttbullar, tjocka runda köttbullar.
Inga flera köttbullar, jag gillar inte köttbullar
för de smakar inte bra och det vill jag inte ha!
Egensytt reflextäcke
Häromdagen fick jag tag i en superbillig reflexväst från Jysk. Till det fantastiska priset tio kronor kände jag mig rågad till att testa sy ett hemmagjort reflextäcke. Resultatet blev bättre än förväntat och en reflexväst räcker till två hundtäcken. Självklart är köpta reflextäcken betydligt bättre och mer anpassade, men till ett pris av fem kronor för ett täcke var det verkligen värt att försöka. Nu syns hundarna mycket väl under de mörka promenaderna.
Under veckan kommer jag lägga upp en beskrivning hur jag klippte för att få ut två täcken till medelstora hundar och hur jag sen sydde. Dessutom ska jag försöka få till en bildbeskrivning.
Morgonens pysslande resulterade i necklines, dock med pistolhake. Men i framtiden ska jag tälja till och borra egna krokar som är betydligt säkrare än metallhakar.
