Skam den som ger sig
Äntligen har den hemska sommarvärmen släppt sitt grepp om vår lilla stad. Svalkande vindar blåser in och lockar med höstkänslor. Hundarna är som tokiga och känner på sig att det blir svalare ute. Lillemannen har varit som en kruttunna de senaste veckorna. Har man en siberian husky förstår man att ibland räcker det inte med hjärngympa. Rasen har ett enormt stort behov av att få sträcka ordentligt på benen. Speciellt unghundar men så mycket energi att de stundtals är som små raketer. Dock föredrar jag att hålla sådana energi-utbrott kontrollerade och passar på att låta Phoenix få selen på sig och istället jobba framåt i lugn takt. Jag litar verkligen inte på det lilla trollet till att vara helt lös och leka . Så fram tills jag hittat en lämplig inhägnad blir detta lösningen för honom. Idag har temperaturen legat på en behaglig och sval nivå. Vilket innebar attkvällningen spenderades med hundarna i sele och mig småjoggandes efter.
Under sommaren har mycket träning gått åt för att Mace mentat sett ska kunna hålla sig i skinnet när han drar bredvid en annan hund. Idag testade jag att ha båda bredvid varandra och de skötte sig så otroligt fint. Det värmde nästan lite extra och jag hade önskat att vädret varit ännu bättre. Men man kan inte få allt. Det blev bara en kortare vända som de fick trava på bredvid varandra. Tanken bakom träningen handlade inte om något fysiskt eller att de skulle "ta ut sig". Det hela var enbart mental-träning och för att grabbarna grus ska lära sig sammarbeta. Vilket de börjar kunna göra riktigt bra nu. Skam den som ger sig!
Kommentarer
Trackback
