Det mänskliga sinnet
Bloggen har varit väldigt tyst sen kameran gick sönder. Äntligen har jag fått en ny som bara väntar på att få komma till användning. På måndag är lydnadsträning inplanerat. Dessutom får vi en fotograf på plats. Nu gäller det bara att hålla tummarna för vädret.
Vid sidan av hundarna och träningen har jag fått veta mer om mina höftproblem. Som ytterst få vet om är jag född utan höftskålar, vilket medförde stora komplikationer under min uppväxt. Ideligen hoppade höftkulan ur de skålar som bildats i efterhand. Vilket ledde till fruktansvärda smärtor när en höft hoppar "ur led". Som tur är har jag inga problem med höfterna idag. Utan jag kan röra på mig hur mycket jag vill. Jag har nu fått mer information om detta medfödda fel vilket kallas höftledsluxation. Det visar sig att problemen är ärftliga och jag kan få stora problem under och efter en eventuell graviditet. Vilket innebär att jag absolut inte bör saffa egna barn i framtiden. Dels för att bespara mig själv stora problem, men även för att inte sprida höftproblemen till andra generationer.
Tidigare har jag alltid varit på det klara med att jag inte vill ha familj, det intresserar mig inte. Men när sådan här information kommer upp till ytan börjar man fråga sig om man kanske inte någonsin kommer sakna det. Människans sinne är verkligen underligt. Hon vill alltid ha det hon inte kan/bör få.
Vid sidan av hundarna och träningen har jag fått veta mer om mina höftproblem. Som ytterst få vet om är jag född utan höftskålar, vilket medförde stora komplikationer under min uppväxt. Ideligen hoppade höftkulan ur de skålar som bildats i efterhand. Vilket ledde till fruktansvärda smärtor när en höft hoppar "ur led". Som tur är har jag inga problem med höfterna idag. Utan jag kan röra på mig hur mycket jag vill. Jag har nu fått mer information om detta medfödda fel vilket kallas höftledsluxation. Det visar sig att problemen är ärftliga och jag kan få stora problem under och efter en eventuell graviditet. Vilket innebär att jag absolut inte bör saffa egna barn i framtiden. Dels för att bespara mig själv stora problem, men även för att inte sprida höftproblemen till andra generationer.
Tidigare har jag alltid varit på det klara med att jag inte vill ha familj, det intresserar mig inte. Men när sådan här information kommer upp till ytan börjar man fråga sig om man kanske inte någonsin kommer sakna det. Människans sinne är verkligen underligt. Hon vill alltid ha det hon inte kan/bör få.
Kommentarer
Trackback
