Det här rör varken mina hundar eller vår träning. Men jag skriver med anedning av ett inlägg jag nyligen snubblade över. Skribenten skriver för att få ut sin frustration och söka medhåll i en situation som varit påfrestande för skribenten. Detta har jag full förståelse för eftersom de sociala medier vi omger oss med breddar vårt kontaktnät och när som under dygnets timmar möjliggörs kontakt med andra människor. Vad jag vill poängtera här är inte skribentens frustration över situationen, utan vad denne skriver öppet på sociala medier.

 

Idag blir näthat och mobbing allt vanligare på internet. Detta resulterar i förödande upplevelser och livsval för de individer som drabbas. Näthatet och dess utbredning får ofta stor publicitet i media. Men ändå fortsätter näthatet att eskalera och vi förstår nog egentligen inte vilken skada det kan medföra för de som drabbas. För att snabbt låta fingrarna dansa över ett tangentbord och bilda tecken på en skärm går oerhört fort. Men den skada de skrivna orden kan medföra går oss ofta förbi. Man kan se hur grupper utav människor sluter sig upp och samlas bakom starka åsikter och hetsiga uppmaningar. Fastän dessa personer aldrig skulle yttra något sådan på öppen gata. Det är som att internet fortfarande är en slags fantasivärld där vi kan leva ut våra känslor, här kan vi bli upprörda. För det drabbar ju ingen, eller?

Jag vill då knyta tillbaka till inlägget jag nämnde tidigare och peka på en enda mening som gav mig kalla kårar. Skribenten menade säkert innerst inne inte den uppmaning som meningen innebär. Men ändå bär orden med sig oerhörd kraft. En kraft som gör mig lite mörkrädd inför framtiden och vårt sätt att kommunicera via sociala medier. För orden som skrevs var starka och lyder: Nä sånna kärringar kan gå och dränka sig. För mig är detta magstarkt och alltför hårt för att någonsin yttra om eller mot en medmänniska, inte ens via ett tangentbord. För det är en klar uppmaning om självmord som riktar sig till en specifik folkgrupp. Jag vill ännu en gång poängtera mina misstankar om att skribenten egentligen inte menade att uppmana till självmord. Utan meningen var säkert ett resultat utav frustration och ett behov av att ventilera sig lite. Men vi måste ändå påminna oss själva att det som skrivs på sociala medier snabbt kan spridas, eskalera och få påföljder.

Därför skulle vi alla behöva ta en minut och läsa igenom allt vi skriver innan texter och inlägg delas och därmed fråga oss själva: Vad önskar jag förmedla? och Vad är det innerst inne som mina ord och språk uttrycker? Den korta stund har vi alla råd att undvara.