Det rullar på
Det är så fantastiskt att få se hur mycket den hårda träningen och min envishet betalar sig. Mace har blivit mycket bättre på att hålla sig i skinnet och inte "busa till det" i selen. Min tanke om att successivt vänja honom att springa allt närmre och närmre en annan hund har visat sig vara lyckad. Nu sköter Mace sig mycket bättre. Han sköter sig faktiskt så pass väl att jag häromkvällen beslutade mig för att rulla ut kickbiken och låta dem dra den utan att jag stod på.
Vill gärna att Phoenix ska vänja sig tidigt och då speciellt att han ska kunna fokusera framåt och inte få för sig att kissa emellanåt. Lillemannen är nu lite mer än fem månader och har inte börjat lyfta på benet. Därför vill jag passa på att träna redan nu. Mace började med de fasornerna mycket tidigt och de har hängt kvar sen dess.
Vill gärna att Phoenix ska vänja sig tidigt och då speciellt att han ska kunna fokusera framåt och inte få för sig att kissa emellanåt. Lillemannen är nu lite mer än fem månader och har inte börjat lyfta på benet. Därför vill jag passa på att träna redan nu. Mace började med de fasornerna mycket tidigt och de har hängt kvar sen dess.
Dock märkte jag en stor förrändring med Mace när han och Phoenix fick dra ett fordon tillsammans för första gången. Men jag kommer till det. Hur som helst selade jag på bus-hundarna och tänkte att de bara skulle få traska på i lugnt tempo bredvid cykelbanan. Det gick förvånandsvärt bra redan från början. Phoenix ville förvisso kasta sig iväg och rusa så fort han bara kunde. Men han hade en längre lina än Mace som var fäst i Mace lina, så lillen drog inte ens kickbiken. Efter ett tiotal meter rullade allt på så rysligt bra att jag testade ställa mig på plattan. Mace var redan innan ivrig att få komma iväg och med tygnd bakom tände han till. Vi höll en låg hastighet och de båda grabbarna skötte sig exemplariskt. Den lille jägaren Phoenix struntade även i en flock fåglar som befann sig på gräset bredvid oss. Han hade full fokus framåt. Vad jag sen märkte var att Mace skötte sig mycket bättre än tidigare. Han skulle inte envisas med att kissa i början. Vilket han annars alltid ska göra även om han är rastad. Men nu höll han blicken framåt och följde efter Phoenix.
Efter sammanlagt 100 meter med lite avbrott stannade jag dem och den korta träningen fick vara över för den gången. De skötte sg så bra att jag inte ville sabba det genom att få dem minsta lilla trötta. Man såg fortfarande suget i blicken och Phoenix rasade nästan när han inte fick fortsätta springa. Jag har en känsla av att han gillade det väldigt mycket. Vi kommer allt fortsätta ta ut kicken de kvällar och nätter som klimatet tillåter. Sen låta dem dra korta sträckor bredvid cykelbanan. Vad jag inte hade räknat med var att Mace skulle sköta sig så bra när han väl hade en hund framför sig. Det värmde enormt att han visade en så fantastisk sida.
Kommentarer
Trackback
