Det har varit ett par hektiska dagar.
Under måndagen passade vi på att nyttja ledigheten och träffa en familj från Mörrum. Anledningen var en treårig huskyhane som söker nytt hem. När jag fick veta att han aldrig någonsin testat att dra, kände jag mig alltmer skeptisk till hur detta skulle kunna gå.

Under två timmar fick han testas i lite olika delar. Tråkigt nog föll han pladask när det kom till vardagslydnanden. Det finns väldigt mycket mer man behöver arbeta med där. Och jag känner inte att jag vill ta en ouppfostrad, fullvuxen hane och lägga all den tid han behöver. För man skulle behöva börja på valpnivå.
Sen till draget... Tanken var ju att Luna som dragit under flera år, skulle få introducera honom. Tanken var ju god, men det visade sig att Luna inte alls gillade honom. Och måttet var rågat när båda hundarna var redo att börja dra, och Luna bara sätter sig ned. Hon vägrade att gå en meter med honom bredvid sig.

Hanen fick istället själv försöka testa. Tråkigt men sant, han promenerade bara och var mer intresserad av att gå som ett Z över vägen. Tyvärr är det väl såhär det kan bli om hunden inte präglats på draget och gnistan verkligen tänts. Han var inte ens intresserad av att jaga efter när vi sprang. Ingen gnista, ingen glöd... inte ens ett puff.

Det här ett tydligt bevis för hur utställningsavel kan förstöra en ras. En husky av rena draglinjer hade haft gnistan och viljan att arbeta. Det här var mer som en seg sällskapshund, som var intresserad av vilt. Tråkigt nog saknade han det "go" och den energin som jag vill se hos huskies. Det skär lite i hjärtat när man ser vad ogenomtänkt- och/eller endast exteriöravel gör på sikt.

Hoppas verkligen att han kan få ett bra hem i framtiden. Ett hem där han får den tid han behöver för att kunna lära sig grunderna i vardagslydnad. Ett hem där han kanske inte måste dra. Utan kan leva ett bra och aktivt liv på annat sätt.